MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Jag har flyttat till loriglory.blogspot.com för jag tröttnade på den här bloggen. Jag tänkte vara mer anonym så snälla ni som vet vem jag är röj inte min anonymitet. Jag kommer skriva bättre på den andra bloggen och om ett tag tar jag bort den här helt. Hej hej.

Söndag är bästa dagen på veckan! Vaknade tjugo över tio, utvilad. Åt liten grötfrukost och såg tre Seinfeld-avsnitt. Min kille kom oanmäld förbi och drog med mig ut på promenad. Det var lagom kallt och klart, hög blå himmel, sol. Vi höll handen och pussades och sen gick jag hem och städade lite och lagade stark linssoppa till ett helt kompani, åt med lite fetaost till. Sen hängde jag i soffan och drack glögg och läste Lolita. Jag försökte läsa den när jag var 17 minns jag men gav upp efter bara några sidor för jag ville inte läsa en äcklig pedofils dagbok men nu tycker jag det är vackert språk och spännande story ändå även om jag vill kräkas ibland, och det om något är ett bevis för att jag var mycket mer moralisk när jag var yngre. Sen gick jag och handlade lite och på vägen hem tog jag fantastiska kort, det var skymning och E4:an, Löten, det lilla område där jag levt nästan hela min Uppsala-tid och som ju är hemma. Äntligen! Jag har ett hemma, ett ställe med goda minnen i hörnen att le åt istället för ångesthålen signerade mitt namn som jag trillar ner i i Växjö och Lessebo. Sen lagade jag avancerad söndagsmiddag efter recept med många ingredienser; annorlunda biffar, ris, sås och ärtor och sen kom min kille och åt för han stresskriver en uppsats så det kunde han väl få. Sen hade vi kvalitetstid i en timme ungefär. Vi ses varje dag nu jag gillart! Fast hm ja det finns lite saker som är jobbiga, jag kan inte ens när jag är nykär idealisera en man så mycket att jag inte ser det som jag inte gillar och det som kommer bli problem längre fram, det som redan är problem faktiskt men som jag inte bryr mig om så mycket nu för jag är nyförälskad. Det är ett annat inlägg och kanske för privat jag måste tänka på det.

Fast detta kan jag säga: Fick underbart mail från S, hon skrev: du ar bast mira. smartast i varlden!!!! jag saknar dig as mycket. du ar for smart. S gör mig smartast i världen, så länge hon är iväg kan jag bara säga att you ain`t seen nothin of me yet och E och T gjorde mig också smart men min kille gör mig inte så himla smart liksom. Det känns jobbigt ibland men så måste jag tänka då att är det inte jag som alltid brukar säga att man kan inte få allt av någon och olika människor fyller olika behov hos en och jag HAR ju mitt smartaste Söthjärta liksom. Men samtidigt: Han är den jag spenderar mest tid med nu. Han är den första man som får mitt hjärta på mycket länge (förutom T men det var inte såhär, han bad inte om det, han sköt äcklat bort det och sen berättade han om vilka han knullat sen sist och så blev vi fulla och knullade kanske fast ingen av oss egentligen ville etc) och det är så mycket, så mycket han inte förstår. Men ok det var ett annat inlägg. Nu ska jag se en film för jag sov nyss två timmar så jag lär ju inte somna på länge nu. Men bra söndag alltså!

Jag saknar att vara allvarlig och pretentiös. Jag lyssnar på kent och läser gamla dikter jag skrev när jag var 16 och var djupt deprimerad och det är inget jag saknar förstås, men jag saknar att lita på och erkänna alla mina känslor inte bara de jag är stolt över. Jag saknar det som var stort då; jag och Emma med blickar som brände hål på varandra, åh ingen har nånsin sett så på mig. Inte innan inte efter. Hur vi satt på en pizzeria i Tranås en fredageftermiddag och slöt ett förbund och jag hoppas vid gud att jag inte svikit det än. Ibland känns det så men det är nog bara för att formen förändrats. Jag tänker på min internet-och sedan fikakompis som jag aldrig var nära på det sättet men som fortfarande verkar vara bra på att lyssna på alla röster och inte skoja bort allt. Hon sa nyligen upp en trygg anställning och ett förstahandskontrakt för att flytta massa massa mil med sin kille till en främmande ganska liten stad. Alltså jag beundrar det, vilken bild jag än förmedlar av mig själv ibland. Jag saknar att leva med känslorna utanpå kroppen och skriva dikter om typ en fika eller höstlöv. Jag kan inte skriva poesi längre! Finns inget sånt språk kvar i mig. En del saker jag läser kan jag inte fatta att jag skrivit för det är bra liksom och jag kan inte se det i mig alls nu. Den här t.ex skrev jag för drygt ett år sen, den handlar om manshat typ och det kan jag också sakna. Så jävla vuxen nu!

Jag tackar Lyckliga Stjärna
för att det går att leva. Lång tid
gick jag med en klump i halsen. Men det gick över
Då var det Lyckliga Stjärna. Och om man snubblar
och inte slår sig. Eller klarar sig i trafik. Och om
man sitter och grinar. Då hör man ett litet skratt.

Det är ofta ganska mörkt. Men Lyckliga Stjärna gör
så att det blir en liten ljus prick
Lyckliga Stjärna tar inget betalt för det!

Det är Lyckliga Stjärna som vill dom bra sakerna
Lyckliga Stjärna kan inte hjälpa
att det blir fel ibland. Men det blir alltid
lite rätt också.

Jag gick med min vän och solen sken. Jag sa:
Vänta, jag har en sak i skon. Då var det Lyckliga Stjärna
som var där!
Ett litet korn bara. En liten blink. Då gick det
bra. Och tanken svindlar
Vad Lyckliga Stjärna kan ställa till med!

- Thomas Tidholm


Finaste dikten! Jag tentapluggar och packar upp mitt hem och lagar matlådor och lyssnar på Profesora och går påpälsad inne i den här kalla lägenheten som jag älskar. Mitt rum blir så mysigt! Jag sov ensam i min egen säng inatt! Jag kommer nog klara tentan på fredag om jag pluggar jättejättemycket till! Älskar livet!

Okej lite sent att utvärdera 2007 nu fast jag vill det i alla fall:


1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Tog studenten, började på universitet, flög ensam

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade mer som projekt och planer ett av de var att jag skulle ha sex med minst 5 nya personer. Det höll jag.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej

5. Vilka länder besökte du?
Spanien

6. Är det något du saknade år 2007 som du vill ha år 2008?
Disciplin, lugn, mätbara resultat, S.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas, och varför?
Minns bara 8e juni då tog jag studenten

8. Vad var din största framgång i år?
Studenten kanske? Och att jag ordnade upp mitt liv efter sjukt jobbiga våren och helvetsveckorna efter studenten

9. Största misstaget?
Lingvistik A. Att jag betedde mig illa i en relation både mot mig själv och den andra

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Haft vinterkräksjuka och bihåleinflammation och de obligatoriska urinvägsinfektionera. Men inget allvarligare än så

11. Bästa köpet?
Borde vara min kamera

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Öl och cigg antar jag.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Barcelona-resorna och mina fina vänner. Att slippa gymnasiet

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
Jag vet verkligen inte

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare än 2006 men gladare än många andra år i mitt liv

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Läst, skrivit, jobbat

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Supit, slöat

18. Hur tillbringade du julen?
Med min bror, syster, mamma, mormor och brors pappa på Öland

19. Blev du kär i år?
JA!

20. Hur många one night stands?
Hmm...åtta kanske?

21. Favoritprogram på TV?
I våras var det Förkväll, i höst har jag inte haft TV

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej

23. Bästa boken du läste i år?
Creme Fraiche av Suzanne Brögger.

24. Största musikaliska upptäckten?
Typ all fjantig underbar 80-tals synthpop

25. Något du önskade dig och fick?
En stadig relation

26. Något du önskade dig men inte fick?
Disciplin, riktig vilja, annan slags relation med T

27. Årets bästa film?
Ser ju aldrig filmer det år de kommer. Death Proof kom i år va? Den var bra

28. Vad gjorde du på din födelsedag?
Städade lägenheten, åt sushi, hade inflyttningsfest i mitt kollektiv

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag och S hade varit på samma ställe! Om jag hade skrivit mer och supit mindre

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Trashig femme fatale

31. Vad fick dig att må bra?
Ta studenten, öl, dans, sommaren på Öland, höstens kollektiv, bra tankar, vänner särskilt Hanna, Miriam, Sofia, Josef, Carro, Elisabeth och F

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Carolina Gynning

33. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Förmodligen regeringens ekonomiska politik

34. Vem saknade du?
S och Josef och alltid E och några andra hemliga gamla spöken

35. De bästa nya människorna du träffade?
Carro, Elisabeth, F, mina kollektivkompisar

36. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Det räcker inte med att veta att du själv har självrespekt och uttänkta tankar om vad du gör om ingen förstår, då måste man skydda sig ändå. Det är inte bra med tusen slentriankvällar på krogen vare sig för kropp, själ, ekonomi eller psyke. Ibland mår man bra av vuxengrejer även om det inte stämmer med vad man tror på. Och det vanliga med att det är bra att tvinga sig till disciplin för att bli stolt över sig själv. Sammanfattningsvis: Bli mindre epikurèe.

37. Citera en sångtext som summerar ditt år:
"I want you to love me"

Detta ska jag utsätta mig för så lite som möjligt 2008: Sammanhang där människor posar, sammahang där människor vill framstå som kulurella och intellektuella, otrevliga människor, de som pratar illa om och ser snett på mig. Undtantag T för honom måste jag ha i mitt liv och han har underbara sidor också. Det är mitt andningshål för att få uttrycka min trashiga sida. I lördags var jag på Palermo och det var trevligt att träffa de jag tycker om men resten är jag gärna utan. Jag vill göra större saker än att hänga på Palermo och Orange varje helg och försöka vara cool. Så, bra, skön insikt! Jag ska också sluta bry mig om F:s kompisar. Jag ska hänga med människor som är politiska på riktigt, eller de som inte är det alls annat än i hjärtat. Typ mitt gymnasiegäng, världens finaste hjärtan men inga posers och inga teoretiker. Och hårda feminister, riktiga radikala, såna jag började mitt feministiska uppvaknande med. Jag ska engagera mig i en grej och göra grejer för andra. Jag ska resa i Sverige och träffa vänner. Jag ska gå på teater och jag ska bli något jag kan vara riktigt, riktigt stolt över.

Jag saknar S och jag tänker på vår sommar. Vart vill du? Ibiza? Oslo? Then we take Berlin.


Jag hade lånat F:s Iron Maiden-tshirt och skulle vara hårdrock fast trycket syns inte men det ser ganska trovärdigt ut va?

Igår bjöd jag min syster på indisk restaurang för hon flyttar till Australien på tisdag. Min syster är världens bästa. Sen skulle vi dricka öl på nation men alla utom två hade julstängt och den första trevliga var överfull och den andra otrevliga var nästan full men vi drack varsin öl iaf och sen köpte vi chips på Rosa Pantern och betedde oss som att vi var fulla och sen missade jag ett trappsteg och ramlade rakt in i smågodiset och hade sönder ett lådlock. HEJ JAG ÄR FULL. Det var kanske det pinsammaste och roligaste som hänt på ett par år. Jag var inte full jag är bara klumpig. Sen åkte vi hem till min pojkvän(jag övar på att säga det utan att skämmas) som är bortrest, och åt chips och kollade på Lost in Translation. Fast min syster åkte hem efter en halvtimme så då låg jag i sängen och längtade intensivt efter att sitta ensam i en bar och liksom minnas vem jag är. Jag har nog inte lust att förklara vad det betyder för jag mår skitbra nu och får jag bara flytta in i lägenheten, komma i ordning och bli klar med Lingvistiken så jag kan ta tag i mig själv och bli kreativ. FAN vad lätt det är att slänga bort sitt liv. Det ska jag sluta med genast. I år ska jag på något sätt skapa en publikation som jag är nöjd med. Jag ska skriva prosa och poesi och jag ska sluta förhålla mig till något överhuvudtaget. Bara min hjärna. Bara kärlek och ilska som är mina drivkrafter. Bara människor som jag älskar som är äkta. Min fina konstnär Josef i Barcelona. Min vilda vackra älskling Sofia i Mexiko. Häxan som jag träffade för första gången på nästan tre år nu när jag var i Växjö som ni borde lyssna på istället för Säkert. Linnèa som läser textil i Mora och det är som konst bara att titta på henne, och hon är moralisk och självständig med hjärtat. Min pojkvän som är töntig på ett så underbart sätt om man hängt med hipserkids. Alla dessa människor utom en har en eller flera fötter i arbetarklassen. Det hänger ihop. En helt annan kamp, eller ett helt annat sätt att föra kampen kanske. De lär mig att förstå vad jag vill göra och hur jag vill göra det. Nu ska jag därför skriva en restuppgift i Språkpsykologi i raketfart och sen tentaplugga. Inte slöa, plugga så jag kan bli klar och lämna det här bakom mig. Ikväll bli full kanske. Dansa, spåra, inte vilja gå tidigt för att det är enda chansen att få ligga. Jag ska festa sällan men när jag gör det ska det fan vara fullt ut. Livet Livet Livet!!!

Så börjar jag det nya året genom att bli en Flickvän. Jag har bott hos honom sen jag kom tillbaka för en vecka sen och det har mest varit så fint att jag inte fattar inte. Nu börjar det bli drygt och för intensivt så jag är glad att han åkte iväg för en timme sen och inte kommer tillbaka förrän måndag. På tisdag flyttar jag in i min nya bostad. Köper träningskort, sätter i en stav i armen, börjar ett vuxet liv som jag behöver just nu. Ni vet, jag har fortfarande svårt för tvåsamhetsnormen och jag är fortfarande inte särskilt monogam, men man får kompromissa ibland. Jag vill vara med honom. Detta är sättet. Det är värt det. Jag visar respekt. Jag är kär. Jag levde kaosigt så länge och jag älskar kaoset men nu är tid för fokus, renhet, konstruktivitet och att åstadkomma saker. Jag vill inte supa och leva runt. Jag vill vara ihop med min pojkvän.
Synd bara att det följer med andra förväntingar än att jag ska se honom, visa respekt och vara monogam. Jag kan ställa upp på alla dem. Det är inte svårt. Åh ni fattar ju inte hur kär jag är. Men jag kan inte ställa upp på att hans kompisgäng på grund av att de är KILLAR, vanliga KILLAR, med fina piffiga vanliga flickvänner, har åsikter om hur jag ser ut och att jag inte var med på nyårsafton. SOM ATT JAG VAR TILLFRÅGAD FÖR DET FÖRSTA. Som att jag hade velat hänga med hans kompisar och flickvänner som jag inte tror att jag hade haft mycket gemensamt med istället för att vara med mina vänner. Jag kommer aldrig bli den flickvännen, och de kommer aldrig gilla mig därför. Det står nog skrivet i stan. Jag förvånar mig själv genom att bry mig.

Men äh ni vet man får konstiga perspektiv av att bara umgås med varandra, knappt gå utanför dörren för att man kan och ha sex löjligt många gånger per dag. Jag är glad för att han åkte nyss. Jag gick upp tidigt istället för att vi sov till tio och jag fick dra upp honom. Jag ska städa rummet och fixa flyttkartonger till min syster och skriva en restuppgift och beställa en blankett och tentaplugga och ligga i sängen och kolla på film och ikväll bjuda ut min syster på middag. Nu börjar det. Jag ska göra så jävla mycket bra av det här året, och jag ska göra det i en relation som jag aldrig trodde att jag skulle vilja eller våga ha. Men tillit. Jag kan älska en man som inte är T.

Ok sorry för att jag inte skriver här. Särskilt efter ett så allvarligt inlägg. Jag lånar ju dator några dagar i veckan men det blir inte riktigt av. Jag har mest supit de senaste veckorna, och pluggat en rolig kurs fast senaste veckan har jag inte pluggat i alla fall. Jag flyttar innan lördag men har inte organiserat det än. Jag vill hemskt gärna flytta, hatar att bara vänta och månaderna i det där kollektivet har inte varit särskilt konstruktiva och fruktbara även om jag för all del gillat det och gillat de jag bor med. Jag flyttar in hos min systers sambo den 8 januari när hon åker till Brisbane, Australien, för att göra exjobb i ett halvår. Jag ska bo här tre månader till att börja med sen bli det kanske Flogsta eller förlängt kontrakt. Det blir toppen, jag gillar min systers pojkvän väldigt mycket. Det är ordning på honom och det kommer smitta av sig på mig också jag kan fokusera. Och jag gillar lägenheten. Jag ser fram emot julen! Det har jag inte gjort på flera år, men vi ska fira på Öland och är inte tre personer som försöker få dagen att gå som det är varannat år, vi är sex personer varav en är nio år och vi kommer befinna oss på jordens bästa plats. Sen ska jag vara i Växjö några dagar också. Sen är det nytt år och jag är som vanligt peppad! "Årets sista dag är den allra lyckligaste. Allting är försent eller ännu inte påbörjat". Kristian Lundberg var det som skrev det. Jag läste väldigt mycket Kristian Lundberg i april 2005. Det var han som skrev att "april är vansinne, glasklar förtvivlan". (fritt citerat). Nu läser jag Lysande Utsikter med Kathy Acker. Den är inte lika bra som Blod och tarmar i plugget men den är bra, språket är fantastiskt.

Mina relationer går bra och jag går bra i dem just nu. Punkt där.

Jag har varit i Sverige ett tag nu och inte alls haft energin jag ville ha men nu är den här tror jag! Från och med idag! Jag har börjat dricka kaffe igen, hemskt att jag kan sova hela dagar och blir typ deprimerad utan kaffe men jag försökte hålla uppe en månad och nu är det bara att inse. Jag ska börja träna också! Antingen i helgen eller i januari. Jag längtar efter att flytta från mitt kollektiv för fast jag gillar mina sambos och läget så gör lägenheten mig på nåt konstigt sätt lat, slö och okreativ. Jag önskar att jag inte hade lagt så mycket energi av mitt liv på att bara ordna upp det till en nivå, en aktiv och kreativ och konstruktiv nivå som jag kan leva med, men så har det alltid varit och så är det fortfarande. Strategier. Storstädningar. Listor. Jag har typ ADD, det är därför. Men det klingar ju inte med vad jag vill vara och vad jag vill uträtta.

Helgen som varit bjöd på mycket insikter och tandagnisslan. Flashbacks; det kunde lika gärna varit november 2006. Och ja lite eufori men smärtsam sådan. Och en stilla insikt: Jag söker något omöjligt. Jag älskar en man och det är så komplicerat att jag ska skriva en bok om det. Han älskar inte mig men han har varit storstint nog att ge mig nya chanser att vara hans vän och det är jag glad för. Det är en omöjlig och våldsam kärlek. Typ jag vaknade i hans famn tidigt i lördags morse med denna enda känsla: Jag älskar honom och här ska jag vara och det är omöjligt. Sorg! Jag önskar att jag kunde sluta åtrå det gränslösa, våldsamma, filmiska. Det är ju det jag älskar med honom, därför jag kan älska honom fast han är en vidrig man när han super vilket han gör ofta. Alltså vidrig på riktigt; hatad av många. Men jag har ju upplevt de där relationerna, haft dem mer än många andra i min ålder för att det finns i mig, den längtan, och för att jag finns öppen för de som är likadana. Min och S stormiga relation. Och E min stora svarta tonårskärlek. Jag försöker just nu nöja mig med det stillsamma. Jag har en stillsam kärlek nu också, en fin vän som jag har en sexuell relation med och jag önskar att jag kunde settle down med det. Inte just honom eftersom han inte vill ha mig så, men med hans typ. Men vara monogam? Det går ju jävligt bra nu men i helgen gick det inte bra och i ett längre perspektiv skulle det inte gå bra. Min själ är rastlös typ och min kropp också.
Så tänker jag mycket på Elin Alvemarks text i Könskrig, det där med att gilla människor inte deras bekräftelse av en. Jag är nog rätt mycket så också. Folk säger till mig: Du ska vara med människor som bryr dig om dig. Hur kunde du vilja vara med honom när han inte ville vara med dig? Men det är ju irrelevant; jag kan inte sluta älska honom fast han känner jävligt svala känslor för mig. Fast han säkert föraktar mig. Det tär på självkänslan och självrespekten och sårar mig javisst, men jag kan inte sluta. Jag älskar ju  honom! Och så blir jag den destruktiva oälskade kvinnan som säljer sig.  Ok. Men jag kan inte göra annorlunda, se ner på mig om det får er att må bättre. Som en rationell vän till mig, hon har nog aldrig varit olyckligt kär och hon har alltid kärleksrelationer. Kul för henne liksom. Hon skulle aldrig nedlåta sig till att intressera sig för någon som inte intresserade sig för henne längre än en vecka. Jag tycker det är lite fegt och osmakligt och kärlekslöst.

Annars läser jag Gunnar Harding och pluggar Grammatik och väntar på jullov och sen Sociologi A i vår. Det är ok, allting. En av mina bästa vänner sa till mig att jag är som en tvserie, och man vill liksom bli uppdaterad för annars är det som att missa ett avsnitt. Det var ju rätt fint sagt. Min kropp kliar och värker, jag är trött, oinspirerad och rätt ensam och igår flyttade S från Barcelona till Mexiko men jag har ju alltid livsglädjen och viljan i mig.

Igår gick jag och Sofia ut utan killar. Jag träffade min kärlek från förra Barcelona-vistelsen för han jobbade kvar i samma bar men han bevärdigade mig inte ens en blick,buhu. Jag är MYCKET snyggare nu än i januari. Ok det var en bartender som jag flirtade med som var het och hade varit i Sverige och visste viktiga ord som slyna. "Hej slyna" sa han mest och log charmigt.
Iaf, sen gick vi till Fellini och dansade till "rock" med massa förmodade svenskar(de skriver till och med på svenska på affischerna för att många går dit) och det var roligt och fint. Sen såg jag en kille som jag tyckte var lik oprofil han jag har sex med regelbundet och då föreslog Sofia att jag skulle hångla med honom. Så tja,det gjorde jag. Han hette Chris och var från England och spelade i ett band som hade blivit signat och var tr¨åkig och dansade inte ens men iaf följde jag med honom till hans hostel och hade asbra sex. Alltså bland dte bästa ever, trots att hans tre kompisar kom hem efter ett tag och liksom blev åhörare. What can I say? Jag slutar aldrig vara skabbig och slampig. Fast det kändes lite dåligt när jag vaknade och hade armen om en lookalike till honom jag saknar lite istället för honom. Det är ändå rätt schysst att vara nästan monogam nu. Sen tog det jättelång tid att komma hem för jag var trött och tänkte inte på hur jag gick och vilken metro jag skulle ta och sen åt jag frukost och sen har jag sovit och legat i sängen och slöläst lite kurslitteratur och städat och duschat och tagit en promenad i tshirt och letat efter kiosken eller affären vi brukar handla i men eftersom jag har så dåligt lokalsinne hittade jag inte så det blev mackor med chokladkräm till lunch också för jag vågar inte laga ngt på gasspisen. Åhh jag vill inte åka hem på fredag men det kommer bli så bra med grejer när jag kommer hem. Jag har planer, löften till mig själv. 

Nu ska jag hitta killens band på Myspace.

Det är så fantastiskt nu för allt blir klarare. Igår drack vi lite öl och pratade våra relationer, och jag kan säga allt till henne och så är hon nog den enda som känner mig så väl att hon kan ge råd jag faktiskt på allvar lyssnar på. Att hon kan säga saker om mina reaktioner och hur jag hanterar saker och vad som är bra för mig och vad som är dåligt och som faktiskt oftast stämmer.Ibland har jag inte ens sett det själv. Det är kärlek.

Detta är sanningar: Jag har älskat en och samma man i ett år nu. Obesvarat. Det känns rätt bra att ha den förmågan och att de senaste veckorna kunnat utveckla det till att kunna erkänna det också. Om det kan S säga massa bra.Och då hatar hon honom ändå.

Ok det var kanske enda sanningen jag ville dela med mig av.Idag har jag varit och hälsat på Josefs skola.Jag är så stolt över honom för att han går där. Det är en klassresa och att uppfylla drömmar och våga fast hela tiden inte passa in och det är fint att få ha varit med hela vägen,från när han jobbade på fabrik och hängde med sina sexistiska polare, till nu.
Sen bjöd han på lunch och vi drack kaffe och pratade om mat och bantning och universitetet.
Sen gick jag runt själv i massa timmar och köpte saker. En ganska porrig klänning i konstigt tyg, två coola tshirts, läppstift och glitter och strumpbyxor och hårklämma.Jag provade skor och klämde på prylar i sounvenirbutiker och tog kort och var turst och konsumen och det var rätt fint. Sen var det kväll och S hade slutat jobba och vi åkte hem och åt mat.Nu dricker jag öloch vi ska gåut. Fin vardag här. Inte som förra gången och det går ju inte.Men jag kommer komma hem med ny styrka.

Jag är i Barcelona. Det är fantastiskt, nödvändigt. Men har hunnit vara hemskt också.Gråt, sorger och rädslor. Ensam mitt i natten på Placa Catalunya och allt öppet för mig. Men nu är det bra! Här är varmt. Man behöver inte jacka alltid. Och grönt och fina hus. Här är det kärlek och stora tankar och stora planer. IBarer med gubbar där vi dricker kaffe, blir sams och planerar framtiden.  Imorgon ska jag hälsa på Josef på hans konstskola.

Hej cyberspace. Jag fick VG på tentan, VG i Lingvistik 1. Grattis till mig. Jag kommer få U i Fonetik 1 och det gör fortfarande inget alls. Jag är lycklig. Nykter nästan jämt. Förra helgen såg jag massa kortfilm, läste böcker, knullade. Noll alkohol. Nu dricker jag lite vin. Klar i tanken, stark i känslan. Slentriankvällar som tusen innan dess är som TV; slöseri med värdefull tid. Gör tanken tjock och nöjd.

Jag är olycklig. Det suger så ofta att vara kvinna. Knulla män. Jag föraktar ju mig själv som fan annars skulle jag välja så mycket annorlunda. 20 års indoktrinering har lärt mig det ju men det är fan mitt jävla ansvar att försöka sluta. Ja det har varit ett ständigt pågående projekt i två år i alla fall men jag försöker förhelvete inte tillräckligt! Mitt ansvar, för alla kvinnor, det stora över mina axlar. ATT LEVA TRANSCENDENT INNEBÄR ATT FÖRVERKLIGA SIN FRIHET I KONREKT HANDLING. Det kan inte vara på något annat sätt. Det suger. Att livet är en utbrytning ur ett fängelse, att man börjar på en så sugig botten och måste lägga energi på det istället för att nå en himmel.

Men det drar ihop sig. Jag fattar beslut. Jag skriver. Tänker. Jag vågar att försöka lita på en man som jag har sex med, genom att berätta för honom: Detta är inte okej. Fattar du att du är normativ och att det är vidrigt. Skäms du inte. Det var inte en särskilt bra diskussion i alla fall för han är såklart inte så smart. Feministkillar finns säkert men de gillar aldrig mig. Jag är för mycket.

Det är många steg kvar. Jag gråter när jag tänker på att det är så många tjejer som aldrig gör uppror mot den där sexismen. I två år har den naturliga följden av det varit att hata män. Det är ett naturligt orsakssammanhang som jag inte tänker försvara. Men jag vill ju att det inte ska behöva vara så nu. Jag vill känna kärlek. Jag vill vara strategisk och förlåtande. Jag vill kunna upplysa. Haha sån JÄVLA fåfäng dröm! Det är inte för mig. Vem skulle jag kunna förändra. De flesta män är liknöjda och omedvetna. De föraktar mig tillräckligt för att inte lyssna på riktigt. Vet ni, det är nog det mest upprörande. Att man inte lyssnar på varandra. Jag längtar efter relationer där vi ser varandra. Vill göra sådant som är storartat. Tycka om utan önskan om egen vinning, utan att kräva något tillbaka. Jag borde kasta ut allt annat. Men jag vågar inte. Jag är feg och sentimental och förmodligen för bra på att separera män från sin sexism.

Om en vecka är jag hos S i Barcelona. Vi ska sitta vid en bardisk och röka och dricka kaffe eller öl. Hon ska se på mig. Hon ska le det där barnsliga livsbejakande leendet. Hon ska förlåta mig, för allt. Men vara sträng. Vi ska dansa på klubb, hon mer maxat än nån annan och vi är världens finaste platoniska butch-femme par. Hon ska se mig. Jag ska se henne. Jag får lite svindel inför den här evigheten. Tanken på detta räddar mig från allt.

Om åtta dagar har jag fonetiktenta och jag har slutat plugga. Det kommer inte gå. Jag ska skriva den alltså men det finns inte en chans att klara den oavsett hur mycket jag pluggar. Sen veckan efter åker jag till Barcelona en vecka och missar fyra av tio föreläsningar på grammatikkursen och har tenta två veckor efter att jag kommer hem. Jag ska ringa CSN idag och kolla exakt vad som gäller om man inte tar poäng. Grammatiken ska tydligen vara svår men jag tvivlar på att det är så svårt att jag inte klarar det, om än inte på första försöket kanske. Fonetiken däremot. Det blir nog att ta 37,5 poäng i vår för att kompensera upp. Det gör inget! Sociologi och typ tyska på kvällstid, det fixar jag. Idag är för övrigt tentan från Lingvistik 1 äntligen klar för uthämtning och jag håller tummarna för att jag bara behöver göra omtenta på en av fyra delar.

Barcelona snart! Jag längtar så jag dör.

Det är kortfilmsfestival här i veckan och nu när jag inte behöver plugga har jag tid att gå. Var på en visning igår. Bästa filmen var "Processen", en film med Stefan Sundström som byggde löst på en novell av Stig Dagerman om en gång när han och några andra författare snodde en roddbåt och rodde över nån vik i Stockholm efter en Bonniersfest. Fast nu var det nutid och Stefan åkte fast för att han skickade upp en brinnande ballong på sin 40-årsfest. Så sjukt rolig och smart och allvarlig. Efter filmvisningen gick jag och hyrde tre filmer och kollade på Girls Just Want To Have Fun. Ahh vad bra den var! Jag håller på att försöka lära mig att umgås mer med mig själv. Inte vara i relationer för bekräftelse och inte slentrianhänga för mycket. Den här veckan är första det gått bra. Jag har jobbat och pluggat och gått upp tidigt och haft struktur.