det är synd om människorna

Jippie, jag har fått helg! Inte för att jobbet är ett dugg ansträngande. Vad som däremot är ansträngande är detta fenomen som kallas svensk-sommar-på-camping-helvete. Det är högsäsong nu och jag börjar bli lite trött på den ständigt höga ljudnivån som når mig där jag sitter med dörren öppen, bredvid affären, längs gångvägen/cykelvägen, mittemot minigolfbanan och inte långt från en jävla elbilbana för barn. Det är tjoande ungar, vedervärdig musik från antingen den satans showgruppen som kör schlagermedleyn och häromkvällen fullkomligt SLAKTADE The Worrying kind. Publikens jubel kunde inte varit högre om det så var The Ark själva som hade sjungit. Det är familjebråk, gubbar med bar inte så vacker överkropp, en jävla themesong till campingen som strömmar ur högtalarna med jämna mellanrum, en jävla dansmaskin i boden bredvid min som sätter igång med jämna mellanrum. Fula människor! Jag har inte sett en snygg människa sen jag kommit hit, Alla som är under 30 är antingen tråkiga familjeföräldrar eller wannebebrats med fula kläder, fula frisyrer eller för mycket brunkräm. Inte så sällan allt på samma gång. Och så jävla illiterata. I början var det lite charmigt men nu börjar jag tröttna på alla 30+ kvinnor som kommer in och säger antingen "Den där Camilla Läckeberg ska ju vara bra"(sic!), "Jag vill ha en deckare, nej inte en utländsk", "Är den där Denise Rudbergs senaste bra?". Ofta ska de stolt berätta för mig eller sina väninnor vilka böcker de har läst, och det är ju inte Odysseen direkt. Jag känner ett sakta växande folkförakt inom mig. Såklart jag unnar svensson att åka på husvagnssemester, och att läsa böcker enbart för förströelse och igenkänning, men min själ skriker överdos. Adjektiven smaklöst och vulgärt är vad som passar in bäst på den här campingen, och tro mig, det är inte ord jag i vanliga fall använder i nedsättande bemärkelse.

Fast jag har ett bra jobb och det finns guldkorn bland kunder. De enda jag blir sur på personligen är de som inte hälsar eller ens bevärdigar mig med en blick. Om ni inte haft ett serviceyrke, hör ni hur mycket det betyder? Vi är inga maskiner.

Jag kom in på Litt vet såklart. Har tackat ja. Vet inte hur jag gör än. Så jävla mycket att greja med. jag vill ha internet. Nu ska jag betala och cykla hem, ikväll är det slut på friden i stugan men det gör inget för jag saknar min bror like crazy! Puss puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0