MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Alltså ju längre tid det går att jag skriver här desto mer meningslöst känns det. Min tillvaro är mycket monoton och jag börjar tröttna lite på det. Jag jobbar och har träffat så mycket släkt att jag snart tycker det är nog.Ge mig en människa som jag inte är släkt med tack! Jag läser kopiösa mängder, tar naturromantiska promenader och har verkligen utvecklat ett folkförakt nu. Fast igår, det var söndag och jag var ledig och blev helt galen av bristen på intryck.Jag ville läsa en politisk tidskrift men det finns inte här. Jag köpte Elle och när jag läst ett hemmahosreportage om nån Karin Winther fick jag panik och var tvungen att ta en kvällspromenad. Himlen och landskapet var som en tavla, och så stort, så mycket rymd, och det regnade lite och regnbåge och sånt och jag blev lugn igen när jag påmint mig om vad jag tycker är viktigt, vad jag är. Så lätt att tro att man vill ha saker och ingå i sammanhang som man samtidigt hatar och föraktar. Och som föraktar en själv. Helt plötsligt kändes Strindberg och breven mellan Erica Jong och Henry Miller, naturen och mina vassa tankar som det enda jag behövde. Jag skriver mer och bättre än jag nånsin gjort och tänker mer också. Jag har läst Henry Miller och jag av Erica Jong och den var så bra, jag dog nästan. Särskilt när litteratur i min värld nu är deckardrottningar och människor som tycker Denise Rudberg är bra. Jag har bläddrat igenom Matilde och dog nästan. Hon skriver ju helt sanslöst dåligt! Som en högstadienovell! Jag satt och skämdes.Det känns som ett problem att mina kunder bara vill läsa deckare och "verkliga berättelser". Vet ni hur många gånger på en dag jag får frågan om jag har nåt som hänt på riktigt? Jag känner mig som Ernst Brunner men jag säger det i alla fall: Även om det säljs mer böcker än nånsin så är folk inte intresserade av litteratur. Av språk. Det är synd.

Jag ska börja styrketräna nån gång. Ett stillastående jobb i kombination med att jag just nu sover på en hård och smal bäddsoffa har gjort min kropp till ett värkande paket. Jag är trött jämt också fast jag lever hälsosammare än jag gjort på åratal.

Den här sommaren har varit så läkande. Jag minns knappt gymnasiet, helvetet efter studenten, utelivet, kaoset. En månad sen jag var full. Men nu räknar jag dagarna. Jag saknar stad, liv, rörelse, galenskap. Måste få supa och knulla lite snart.

Jippie, jag har fått helg! Inte för att jobbet är ett dugg ansträngande. Vad som däremot är ansträngande är detta fenomen som kallas svensk-sommar-på-camping-helvete. Det är högsäsong nu och jag börjar bli lite trött på den ständigt höga ljudnivån som når mig där jag sitter med dörren öppen, bredvid affären, längs gångvägen/cykelvägen, mittemot minigolfbanan och inte långt från en jävla elbilbana för barn. Det är tjoande ungar, vedervärdig musik från antingen den satans showgruppen som kör schlagermedleyn och häromkvällen fullkomligt SLAKTADE The Worrying kind. Publikens jubel kunde inte varit högre om det så var The Ark själva som hade sjungit. Det är familjebråk, gubbar med bar inte så vacker överkropp, en jävla themesong till campingen som strömmar ur högtalarna med jämna mellanrum, en jävla dansmaskin i boden bredvid min som sätter igång med jämna mellanrum. Fula människor! Jag har inte sett en snygg människa sen jag kommit hit, Alla som är under 30 är antingen tråkiga familjeföräldrar eller wannebebrats med fula kläder, fula frisyrer eller för mycket brunkräm. Inte så sällan allt på samma gång. Och så jävla illiterata. I början var det lite charmigt men nu börjar jag tröttna på alla 30+ kvinnor som kommer in och säger antingen "Den där Camilla Läckeberg ska ju vara bra"(sic!), "Jag vill ha en deckare, nej inte en utländsk", "Är den där Denise Rudbergs senaste bra?". Ofta ska de stolt berätta för mig eller sina väninnor vilka böcker de har läst, och det är ju inte Odysseen direkt. Jag känner ett sakta växande folkförakt inom mig. Såklart jag unnar svensson att åka på husvagnssemester, och att läsa böcker enbart för förströelse och igenkänning, men min själ skriker överdos. Adjektiven smaklöst och vulgärt är vad som passar in bäst på den här campingen, och tro mig, det är inte ord jag i vanliga fall använder i nedsättande bemärkelse.

Fast jag har ett bra jobb och det finns guldkorn bland kunder. De enda jag blir sur på personligen är de som inte hälsar eller ens bevärdigar mig med en blick. Om ni inte haft ett serviceyrke, hör ni hur mycket det betyder? Vi är inga maskiner.

Jag kom in på Litt vet såklart. Har tackat ja. Vet inte hur jag gör än. Så jävla mycket att greja med. jag vill ha internet. Nu ska jag betala och cykla hem, ikväll är det slut på friden i stugan men det gör inget för jag saknar min bror like crazy! Puss puss.

hej hej, jag sitter på interntcafe där jag jobbar och vågar inte skriva egentligen, för det är massa folk här och folk som jobbar här. Jag har nyss stängt affären flera timmar för tidigt för att det regnar och då är det typ inga kunder. Likadant igår. Det suger för jag förlorar pengar, Jag läser böcker dygnet runt känns det som.  Har läst Unni Drougges Pentetrering, på jobbet och jag satt och flämtade och fick uppbåda mycket kraft för att vara normal mot kunder. Men det går bra såklart för jag är en servicemänniska! Haha. I alla fall, vilken jävla bok. Helt fantastisk.Nu håller jag på och läser Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Den är också asbra. Snart ska jag cykla typ 8 km i regnet, hem och lägga mig i sängen och läsa ut den. Mer planer för idag: Skriva en bokrecension. Laga mat. Städa. Kolla på tv med mormor och ,moster som just nu bor i stugan bredvid.

Mina rutiner här är väldigt behagliga: Jag stiger upp klockan sju när klockan ringer.Kokar vatten på spisen och fixar kaffe. Läser boken jag ska recensera eller något annat och lyssnar på P3 och dricker kaffe. Vid åttatiden gör jag råggröt med banan och havremjölk, och knäckebröd med hemmagjord hummus. Sen kokar jag upp diskvatten, diskar och gör rent. Sen går jag ner till mormor och lånar toaletten och snackar lite skit. Sen kanske jag lagar matlåda om det inte finns några rester, och sminkar mig och lyssnar på radio och skriver lite om det finns tid. Vid ca 10.20 cyklar jag till jobbet, börjar elva. Kvällarna orkar jag bara äta och slänga mig framför nån deckare på tv och ta lite kvällsfika med de andra, sen somnar jag alltid före tolv.

Pensionä'rsliv,åh det är så skönt. Jag bidar min tid för i väntan på annat.

En märklig sak också med att inte ha internet och därför konsumera väldigt lite media är hur min iaktagelseförmåga skärpts avsevärt.Jag ser människors rörelemönster på ett nytt sätt, jag läser människor mycket bättre än vanligt, jag tänker genialare tankar än vanligt. Det är grymt, fast lite mer tillgång till internet vore fint. Bloggar klarar man sig dock utan! Och krönikor och hippa medier.Jag har teves och radios nyheter och Ölandsbladet och just nu räcker det alldeles utmärkt för mig.

Ok nu vågar jag inte skriva mer,känns som att halva mitt kollegie står bakom ryggen och läser.

Det var ju inte meningen att det här skulle bli emobloggen. Jag gör vanliga saker också; flyttade igår, hade ångest över utbildningsval och min syster var bästa att prata med. Nu har jag nog bestämt mig för vad jag ska plugga i höst, om det finns plats kvar, och jag kan säga att det inte är Litteraturvetenskap. Sen kollade jag på min bästa barndomsteve Ebba&Didrik, sen blev jag bortbjuden på öl och åkte och pratade och blev full och lyssnade på reggae, sen satt vi på Kattes trappa och söp mer, sen blev det efterfest hos A fast vi inte ens haft fest. Sen cyklade jag hem till min syster och däckade. Om en timme åker jag tillbaka till Öland med hundra kilo packning. Jag är bakfull så jag vill kräkas och hoppas att busschaufförerna kör lugnt. Det finns ett internetcafè där jag jobbar så jag ska nog skriva här ibland. Typ nån naturromantisk och sentimental text om mitt Öland som jag författade i huvudet en dag när jag cyklade hem från jobbet och kände ett intensivt förakt för de turister som tycker att Öland är ett ligga på en sandstrand, handla outlet och gå på After Beach-restaurang. Jag hoppas förresten lite att hitta nån att ta en öl med nån gång. Nån som jobbar på campingen. Eller en kund. Jag är öppen för förslag. Till och med en sommarflirt vore kul!

Jag mår bra. Jag är omtyckt. Jag ska tjäna pengar i sommar, skriva massor, äta bra och motionera, känna lugnet. Sen har jag lite löst i huvudet vad jag ska göra andra halvan av augusti innan jag flyttar in på nåt nytt ställe i Uppsala och börjar plugga Lingvistik.