Byte igen
Every monday morning comes
Fast detta kan jag säga: Fick underbart mail från S, hon skrev: du ar bast mira. smartast i varlden!!!! jag saknar dig as mycket. du ar for smart. S gör mig smartast i världen, så länge hon är iväg kan jag bara säga att you ain`t seen nothin of me yet och E och T gjorde mig också smart men min kille gör mig inte så himla smart liksom. Det känns jobbigt ibland men så måste jag tänka då att är det inte jag som alltid brukar säga att man kan inte få allt av någon och olika människor fyller olika behov hos en och jag HAR ju mitt smartaste Söthjärta liksom. Men samtidigt: Han är den jag spenderar mest tid med nu. Han är den första man som får mitt hjärta på mycket länge (förutom T men det var inte såhär, han bad inte om det, han sköt äcklat bort det och sen berättade han om vilka han knullat sen sist och så blev vi fulla och knullade kanske fast ingen av oss egentligen ville etc) och det är så mycket, så mycket han inte förstår. Men ok det var ett annat inlägg. Nu ska jag se en film för jag sov nyss två timmar så jag lär ju inte somna på länge nu. Men bra söndag alltså!
Sentimentalt babbel
det vet du inte
det är något med hur jag går bara
sättet jag har att växla mellan stillhet och hysteri
min hjärna är din vildaste tanke
aldrig ska du bli så radikal
du poserar istället
& jag avskyr dina försök
mitt liv är att älska en död kvinna
som hatade män
jag bär utopierna som glasögon
du kan aldrig ta dom av
du ska dricka martini med mig
jag ska tvinga dig att gå barfota över glaset krossat
du ska ha ont
det ska vara din värsta smärta
din hud ska vara nära min
så du långsamt faller sönder
kanske kan jag älska dig då
Den här skrev jag för två år sen kanske, den handlar om uteliv och att minnas 16-åringen typ.
sugas upp längs gatorna
de ska vara ditt hem tänker du
hur du ler stort
låter guld rinna nerför halsen
allt som lyser ska bli ditt säger du
jag vet det finns bilder i huvudet av hur du slickar bort något sött från fingertopparna och alla slutar andas. du klev just ur tavlan och snurrade ett halvt varv, helt triumferande över att detta är allt du önskar dig. enda tillståndet, enda känslan. man borde alltid vara på språng mellan en hjälte och en bardisk ler du och alla bara instämmer. såhär lycklig blir du aldrig mer
du hade glömt sommarregnet
en ljusblå amazon ?76
att ni två såg örnarna
åt godis vid havet
när du vaknar sen vet du att det handlar om kriget
att paris och london alltid ska slåss
och allt du gör är att stå bredvid
Ok feel free att skratta åt mig det är klart det är på hobbynivå men jag kan inte komma i närheten av det där nu. Fast andra saker med att vara vuxen känns så jävla bra nu! Igår var jag full med mina fina gymnasietjejer, det var jätteroligt och jag saknar ettan på gymnasiet när det var varjedag-häng och festletande och galna fester och efterfester och Vasaparken på våren med Celsius-klassen och böngrytemiddagar hela tiden. Saknar det massor massor massor! Fast livet går ju vidare. Jag blir så lycklig när jag tänker på hur jävla bra den här terminen kommer bli! Jag ska ha det lugnt och ordentligt och åstadkomma grejer. Sen måste det bli S i sommar. Henne saknar jag mest av allt. Finns inga fler ord än att ibland gör det så jävla jävla ont att hon är på andra sidan Atlanten och jag i Uppsala. Hon har bott utomlands över ett år nu och det blir bara svårare och svårare.
Ok slut på emo. Jag är lycklig också! Nykär! Peppad! This is a new era. Godnatt.
Lyckliga Stjärna
för att det går att leva. Lång tid
gick jag med en klump i halsen. Men det gick över
Då var det Lyckliga Stjärna. Och om man snubblar
och inte slår sig. Eller klarar sig i trafik. Och om
man sitter och grinar. Då hör man ett litet skratt.
Det är ofta ganska mörkt. Men Lyckliga Stjärna gör
så att det blir en liten ljus prick
Lyckliga Stjärna tar inget betalt för det!
Det är Lyckliga Stjärna som vill dom bra sakerna
Lyckliga Stjärna kan inte hjälpa
att det blir fel ibland. Men det blir alltid
lite rätt också.
Jag gick med min vän och solen sken. Jag sa:
Vänta, jag har en sak i skon. Då var det Lyckliga Stjärna
som var där!
Ett litet korn bara. En liten blink. Då gick det
bra. Och tanken svindlar
Vad Lyckliga Stjärna kan ställa till med!
- Thomas Tidholm
Finaste dikten! Jag tentapluggar och packar upp mitt hem och lagar matlådor och lyssnar på Profesora och går påpälsad inne i den här kalla lägenheten som jag älskar. Mitt rum blir så mysigt! Jag sov ensam i min egen säng inatt! Jag kommer nog klara tentan på fredag om jag pluggar jättejättemycket till! Älskar livet!
2007
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Tog studenten, började på universitet, flög ensam
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade mer som projekt och planer ett av de var att jag skulle ha sex med minst 5 nya personer. Det höll jag.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej
5. Vilka länder besökte du?
Spanien
6. Är det något du saknade år 2007 som du vill ha år 2008?
Disciplin, lugn, mätbara resultat, S.
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas, och varför?
Minns bara 8e juni då tog jag studenten
8. Vad var din största framgång i år?
Studenten kanske? Och att jag ordnade upp mitt liv efter sjukt jobbiga våren och helvetsveckorna efter studenten
9. Största misstaget?
Lingvistik A. Att jag betedde mig illa i en relation både mot mig själv och den andra
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Haft vinterkräksjuka och bihåleinflammation och de obligatoriska urinvägsinfektionera. Men inget allvarligare än så
11. Bästa köpet?
Borde vara min kamera
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Öl och cigg antar jag.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Barcelona-resorna och mina fina vänner. Att slippa gymnasiet
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2007?
Jag vet verkligen inte
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare än 2006 men gladare än många andra år i mitt liv
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Läst, skrivit, jobbat
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Supit, slöat
18. Hur tillbringade du julen?
Med min bror, syster, mamma, mormor och brors pappa på Öland
19. Blev du kär i år?
JA!
20. Hur många one night stands?
Hmm...åtta kanske?
21. Favoritprogram på TV?
I våras var det Förkväll, i höst har jag inte haft TV
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej
23. Bästa boken du läste i år?
Creme Fraiche av Suzanne Brögger.
24. Största musikaliska upptäckten?
Typ all fjantig underbar 80-tals synthpop
25. Något du önskade dig och fick?
En stadig relation
26. Något du önskade dig men inte fick?
Disciplin, riktig vilja, annan slags relation med T
27. Årets bästa film?
Ser ju aldrig filmer det år de kommer. Death Proof kom i år va? Den var bra
28. Vad gjorde du på din födelsedag?
Städade lägenheten, åt sushi, hade inflyttningsfest i mitt kollektiv
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag och S hade varit på samma ställe! Om jag hade skrivit mer och supit mindre
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Trashig femme fatale
31. Vad fick dig att må bra?
Ta studenten, öl, dans, sommaren på Öland, höstens kollektiv, bra tankar, vänner särskilt Hanna, Miriam, Sofia, Josef, Carro, Elisabeth och F
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Carolina Gynning
33. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Förmodligen regeringens ekonomiska politik
34. Vem saknade du?
S och Josef och alltid E och några andra hemliga gamla spöken
35. De bästa nya människorna du träffade?
Carro, Elisabeth, F, mina kollektivkompisar
36. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Det räcker inte med att veta att du själv har självrespekt och uttänkta tankar om vad du gör om ingen förstår, då måste man skydda sig ändå. Det är inte bra med tusen slentriankvällar på krogen vare sig för kropp, själ, ekonomi eller psyke. Ibland mår man bra av vuxengrejer även om det inte stämmer med vad man tror på. Och det vanliga med att det är bra att tvinga sig till disciplin för att bli stolt över sig själv. Sammanfattningsvis: Bli mindre epikurèe.
37. Citera en sångtext som summerar ditt år:
"I want you to love me"
Du som talade föraktfullt om världen
Jag saknar S och jag tänker på vår sommar. Vart vill du? Ibiza? Oslo? Then we take Berlin.
Jag hade lånat F:s Iron Maiden-tshirt och skulle vara hårdrock fast trycket syns inte men det ser ganska trovärdigt ut va?
Oh love of my heart
Hej 2008
Synd bara att det följer med andra förväntingar än att jag ska se honom, visa respekt och vara monogam. Jag kan ställa upp på alla dem. Det är inte svårt. Åh ni fattar ju inte hur kär jag är. Men jag kan inte ställa upp på att hans kompisgäng på grund av att de är KILLAR, vanliga KILLAR, med fina piffiga vanliga flickvänner, har åsikter om hur jag ser ut och att jag inte var med på nyårsafton. SOM ATT JAG VAR TILLFRÅGAD FÖR DET FÖRSTA. Som att jag hade velat hänga med hans kompisar och flickvänner som jag inte tror att jag hade haft mycket gemensamt med istället för att vara med mina vänner. Jag kommer aldrig bli den flickvännen, och de kommer aldrig gilla mig därför. Det står nog skrivet i stan. Jag förvånar mig själv genom att bry mig.
Men äh ni vet man får konstiga perspektiv av att bara umgås med varandra, knappt gå utanför dörren för att man kan och ha sex löjligt många gånger per dag. Jag är glad för att han åkte nyss. Jag gick upp tidigt istället för att vi sov till tio och jag fick dra upp honom. Jag ska städa rummet och fixa flyttkartonger till min syster och skriva en restuppgift och beställa en blankett och tentaplugga och ligga i sängen och kolla på film och ikväll bjuda ut min syster på middag. Nu börjar det. Jag ska göra så jävla mycket bra av det här året, och jag ska göra det i en relation som jag aldrig trodde att jag skulle vilja eller våga ha. Men tillit. Jag kan älska en man som inte är T.
The end of december
Mina relationer går bra och jag går bra i dem just nu. Punkt där.
Learned how to make marching drums from a fish can
Helgen som varit bjöd på mycket insikter och tandagnisslan. Flashbacks; det kunde lika gärna varit november 2006. Och ja lite eufori men smärtsam sådan. Och en stilla insikt: Jag söker något omöjligt. Jag älskar en man och det är så komplicerat att jag ska skriva en bok om det. Han älskar inte mig men han har varit storstint nog att ge mig nya chanser att vara hans vän och det är jag glad för. Det är en omöjlig och våldsam kärlek. Typ jag vaknade i hans famn tidigt i lördags morse med denna enda känsla: Jag älskar honom och här ska jag vara och det är omöjligt. Sorg! Jag önskar att jag kunde sluta åtrå det gränslösa, våldsamma, filmiska. Det är ju det jag älskar med honom, därför jag kan älska honom fast han är en vidrig man när han super vilket han gör ofta. Alltså vidrig på riktigt; hatad av många. Men jag har ju upplevt de där relationerna, haft dem mer än många andra i min ålder för att det finns i mig, den längtan, och för att jag finns öppen för de som är likadana. Min och S stormiga relation. Och E min stora svarta tonårskärlek. Jag försöker just nu nöja mig med det stillsamma. Jag har en stillsam kärlek nu också, en fin vän som jag har en sexuell relation med och jag önskar att jag kunde settle down med det. Inte just honom eftersom han inte vill ha mig så, men med hans typ. Men vara monogam? Det går ju jävligt bra nu men i helgen gick det inte bra och i ett längre perspektiv skulle det inte gå bra. Min själ är rastlös typ och min kropp också.
Så tänker jag mycket på Elin Alvemarks text i Könskrig, det där med att gilla människor inte deras bekräftelse av en. Jag är nog rätt mycket så också. Folk säger till mig: Du ska vara med människor som bryr dig om dig. Hur kunde du vilja vara med honom när han inte ville vara med dig? Men det är ju irrelevant; jag kan inte sluta älska honom fast han känner jävligt svala känslor för mig. Fast han säkert föraktar mig. Det tär på självkänslan och självrespekten och sårar mig javisst, men jag kan inte sluta. Jag älskar ju honom! Och så blir jag den destruktiva oälskade kvinnan som säljer sig. Ok. Men jag kan inte göra annorlunda, se ner på mig om det får er att må bättre. Som en rationell vän till mig, hon har nog aldrig varit olyckligt kär och hon har alltid kärleksrelationer. Kul för henne liksom. Hon skulle aldrig nedlåta sig till att intressera sig för någon som inte intresserade sig för henne längre än en vecka. Jag tycker det är lite fegt och osmakligt och kärlekslöst.
Annars läser jag Gunnar Harding och pluggar Grammatik och väntar på jullov och sen Sociologi A i vår. Det är ok, allting. En av mina bästa vänner sa till mig att jag är som en tvserie, och man vill liksom bli uppdaterad för annars är det som att missa ett avsnitt. Det var ju rätt fint sagt. Min kropp kliar och värker, jag är trött, oinspirerad och rätt ensam och igår flyttade S från Barcelona till Mexiko men jag har ju alltid livsglädjen och viljan i mig.
English boys
Iaf, sen gick vi till Fellini och dansade till "rock" med massa förmodade svenskar(de skriver till och med på svenska på affischerna för att många går dit) och det var roligt och fint. Sen såg jag en kille som jag tyckte var lik oprofil han jag har sex med regelbundet och då föreslog Sofia att jag skulle hångla med honom. Så tja,det gjorde jag. Han hette Chris och var från England och spelade i ett band som hade blivit signat och var tr¨åkig och dansade inte ens men iaf följde jag med honom till hans hostel och hade asbra sex. Alltså bland dte bästa ever, trots att hans tre kompisar kom hem efter ett tag och liksom blev åhörare. What can I say? Jag slutar aldrig vara skabbig och slampig. Fast det kändes lite dåligt när jag vaknade och hade armen om en lookalike till honom jag saknar lite istället för honom. Det är ändå rätt schysst att vara nästan monogam nu. Sen tog det jättelång tid att komma hem för jag var trött och tänkte inte på hur jag gick och vilken metro jag skulle ta och sen åt jag frukost och sen har jag sovit och legat i sängen och slöläst lite kurslitteratur och städat och duschat och tagit en promenad i tshirt och letat efter kiosken eller affären vi brukar handla i men eftersom jag har så dåligt lokalsinne hittade jag inte så det blev mackor med chokladkräm till lunch också för jag vågar inte laga ngt på gasspisen. Åhh jag vill inte åka hem på fredag men det kommer bli så bra med grejer när jag kommer hem. Jag har planer, löften till mig själv.
Nu ska jag hitta killens band på Myspace.
My city my light
Detta är sanningar: Jag har älskat en och samma man i ett år nu. Obesvarat. Det känns rätt bra att ha den förmågan och att de senaste veckorna kunnat utveckla det till att kunna erkänna det också. Om det kan S säga massa bra.Och då hatar hon honom ändå.
Ok det var kanske enda sanningen jag ville dela med mig av.Idag har jag varit och hälsat på Josefs skola.Jag är så stolt över honom för att han går där. Det är en klassresa och att uppfylla drömmar och våga fast hela tiden inte passa in och det är fint att få ha varit med hela vägen,från när han jobbade på fabrik och hängde med sina sexistiska polare, till nu.
Sen bjöd han på lunch och vi drack kaffe och pratade om mat och bantning och universitetet.
Sen gick jag runt själv i massa timmar och köpte saker. En ganska porrig klänning i konstigt tyg, två coola tshirts, läppstift och glitter och strumpbyxor och hårklämma.Jag provade skor och klämde på prylar i sounvenirbutiker och tog kort och var turst och konsumen och det var rätt fint. Sen var det kväll och S hade slutat jobba och vi åkte hem och åt mat.Nu dricker jag öloch vi ska gåut. Fin vardag här. Inte som förra gången och det går ju inte.Men jag kommer komma hem med ny styrka.
My city my light
YOU KNOW I LOVE YOU
Jag är olycklig. Det suger så ofta att vara kvinna. Knulla män. Jag föraktar ju mig själv som fan annars skulle jag välja så mycket annorlunda. 20 års indoktrinering har lärt mig det ju men det är fan mitt jävla ansvar att försöka sluta. Ja det har varit ett ständigt pågående projekt i två år i alla fall men jag försöker förhelvete inte tillräckligt! Mitt ansvar, för alla kvinnor, det stora över mina axlar. ATT LEVA TRANSCENDENT INNEBÄR ATT FÖRVERKLIGA SIN FRIHET I KONREKT HANDLING. Det kan inte vara på något annat sätt. Det suger. Att livet är en utbrytning ur ett fängelse, att man börjar på en så sugig botten och måste lägga energi på det istället för att nå en himmel.
Men det drar ihop sig. Jag fattar beslut. Jag skriver. Tänker. Jag vågar att försöka lita på en man som jag har sex med, genom att berätta för honom: Detta är inte okej. Fattar du att du är normativ och att det är vidrigt. Skäms du inte. Det var inte en särskilt bra diskussion i alla fall för han är såklart inte så smart. Feministkillar finns säkert men de gillar aldrig mig. Jag är för mycket.
Det är många steg kvar. Jag gråter när jag tänker på att det är så många tjejer som aldrig gör uppror mot den där sexismen. I två år har den naturliga följden av det varit att hata män. Det är ett naturligt orsakssammanhang som jag inte tänker försvara. Men jag vill ju att det inte ska behöva vara så nu. Jag vill känna kärlek. Jag vill vara strategisk och förlåtande. Jag vill kunna upplysa. Haha sån JÄVLA fåfäng dröm! Det är inte för mig. Vem skulle jag kunna förändra. De flesta män är liknöjda och omedvetna. De föraktar mig tillräckligt för att inte lyssna på riktigt. Vet ni, det är nog det mest upprörande. Att man inte lyssnar på varandra. Jag längtar efter relationer där vi ser varandra. Vill göra sådant som är storartat. Tycka om utan önskan om egen vinning, utan att kräva något tillbaka. Jag borde kasta ut allt annat. Men jag vågar inte. Jag är feg och sentimental och förmodligen för bra på att separera män från sin sexism.
Om en vecka är jag hos S i Barcelona. Vi ska sitta vid en bardisk och röka och dricka kaffe eller öl. Hon ska se på mig. Hon ska le det där barnsliga livsbejakande leendet. Hon ska förlåta mig, för allt. Men vara sträng. Vi ska dansa på klubb, hon mer maxat än nån annan och vi är världens finaste platoniska butch-femme par. Hon ska se mig. Jag ska se henne. Jag får lite svindel inför den här evigheten. Tanken på detta räddar mig från allt.
I`m guided by a signal in the heaven
Barcelona snart! Jag längtar så jag dör.
Det är kortfilmsfestival här i veckan och nu när jag inte behöver plugga har jag tid att gå. Var på en visning igår. Bästa filmen var "Processen", en film med Stefan Sundström som byggde löst på en novell av Stig Dagerman om en gång när han och några andra författare snodde en roddbåt och rodde över nån vik i Stockholm efter en Bonniersfest. Fast nu var det nutid och Stefan åkte fast för att han skickade upp en brinnande ballong på sin 40-årsfest. Så sjukt rolig och smart och allvarlig. Efter filmvisningen gick jag och hyrde tre filmer och kollade på Girls Just Want To Have Fun. Ahh vad bra den var! Jag håller på att försöka lära mig att umgås mer med mig själv. Inte vara i relationer för bekräftelse och inte slentrianhänga för mycket. Den här veckan är första det gått bra. Jag har jobbat och pluggat och gått upp tidigt och haft struktur.
hey hey
Annars inte så mycket nytt under solen. Har snart sett klart Twin Peaks. Ska boka Barcelona-biljett. Är nervös för nästa tenta. Har huvudet fullt av fanzinetankar. Längtar bort. Pushar mig själv att bli en bättre människa, allt som vanligt och nytt.
We'll have the life we knew we would
Hej, den här bloggen är ju typ död. Det gör inget, jag skriver i min riktiga dagbok och på stora viktiga projekt. När jag hinner, det vill säga för sällan. Jag hatar fortfarande skolan och har fortfarande en känsla av att mitt liv är trevligt men inte mer. Fick ett brev av S förra veckan. "När ska vi bo utomlands tillsammans Mira?". Ja, när ska vi det? Jag önskar det var nu. Men i sommar kanske. Jag håller på att förgås av klaustrofobi och saknad, saknaden.
Jag har börjat läsa Anais Nins dagböcker. Det är så bra. Hon är inte alltigenom sympatisk men det gör ju inget. Jag älskar att hon är så motsägeslsefull, självkritisk och självgod på samma gång. Och analyserande. Jag vill ju också vara som June, inte tänka bara leva men det är ju inte för mig ändå. Jag älskar att hon skriver om Henry och June för allt hänger ihop så bra, med Erica Jongs Miller-biografi jag läste i somras. Det är en skön värld att kliva in i. Jag vill också ha ett sånt sammanhang. Fast det har jag ju typ. Jag och Sofia.
Så vackert ute fortfarande. Jag måste köpa vantar. Jag måste resa bort över en helg snart. Köpa en kamera. En dator. Snart kan jag det.
They sentenced me to 20 years of boredom
Jag vill ju liksom få blomma ut nu. Det var ju det som var meningen. Att jag inte skulle ägna mig åt något som var bara plikt utan göra det jag verkligen vill. Men jag gör inte det nu, hinner inte, har ingen energi kvar på lediga stunder. Jag gillar mitt liv men det rinner mellan fingrarna. Universitetet är inte riktigt för mig. Vardag är inte riktigt för mig. Jag vill ha en resa. Sofia.
Och typ massa grejer att tänka på: En av männen som jag hängt ganska intensivt med nu sa i tisdags när han var full att det verkar som att jag ger mig för lätt i diskussioner och ger honom rätt. Jag blev så jävla ställd. JAG? Det är ju jag som är Agitatorn, som blivit hatad för det. Jag har tänkt mycket på det sen dess. Måste ge honom lite rätt(hehe), men känner ju till mina motiv där. Fast nu är det fritt fram att bli oresonlig då kanske? Nää. Det handlar ju om energi. Att inte lägga den på fel saker. Människor som inte förstår.
Hem och tokplugga fonem nu. [k] är till exempel velar, klusiv, tonlös. JA MEN NI FATTAR; VARFÖR GÖR JAG DET HÄR?
Home is where the heart is
Vardag
Jag gör inga förhastade val i relationer. Den ena mannen ringde och ville ses idag och jag avböjde, för jag behöver distans. Distansen kommer alltid finnas där, jag har insett det. Det är det som kommer såra. Den andra mannen har jag slutat ha sex med verkar det som och blivit enbart kompis med. Det känns också okej, även om jag skulle föredra om vi låg med varandra också.
Nä alltså! Har inget vettigt att skriva. Det som är vettigt skriver jag i andra forum. Nu ska jag kolla hur det står till med ekonomin.