MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Jag är så dålig på att plugga. Det är nog mest för att jag pluggar något jag tycker är tråkigt. Ja jag erkänner: JAG VALDE FEL. Imorgon är tentan på första delkursen och om jag pluggar mer ikväll borde jag klara det. Jag är dålig på att inse allvaret också. Skjut mig.

Jag vill ju liksom få blomma ut nu. Det var ju det som var meningen. Att jag inte skulle ägna mig åt något som var bara plikt utan göra det jag verkligen vill. Men jag gör inte det nu, hinner inte, har ingen energi kvar på lediga stunder. Jag gillar mitt liv men det rinner mellan fingrarna. Universitetet är inte riktigt för mig. Vardag är inte riktigt för mig. Jag vill ha en resa. Sofia.

Och typ massa grejer att tänka på: En av männen som jag hängt ganska intensivt med nu sa i tisdags när han var full att det verkar som att jag ger mig för lätt i diskussioner och ger honom rätt. Jag blev så jävla ställd. JAG? Det är ju jag som är Agitatorn, som blivit hatad för det. Jag har tänkt mycket på det sen dess. Måste ge honom lite rätt(hehe), men känner ju till mina motiv där. Fast nu är det fritt fram att bli oresonlig då kanske? Nää. Det handlar ju om energi. Att inte lägga den på fel saker. Människor som inte förstår.

Hem och tokplugga fonem nu. [k] är till exempel velar, klusiv, tonlös. JA MEN NI FATTAR; VARFÖR GÖR JAG DET HÄR?