MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Jag har varit i Sverige ett tag nu och inte alls haft energin jag ville ha men nu är den här tror jag! Från och med idag! Jag har börjat dricka kaffe igen, hemskt att jag kan sova hela dagar och blir typ deprimerad utan kaffe men jag försökte hålla uppe en månad och nu är det bara att inse. Jag ska börja träna också! Antingen i helgen eller i januari. Jag längtar efter att flytta från mitt kollektiv för fast jag gillar mina sambos och läget så gör lägenheten mig på nåt konstigt sätt lat, slö och okreativ. Jag önskar att jag inte hade lagt så mycket energi av mitt liv på att bara ordna upp det till en nivå, en aktiv och kreativ och konstruktiv nivå som jag kan leva med, men så har det alltid varit och så är det fortfarande. Strategier. Storstädningar. Listor. Jag har typ ADD, det är därför. Men det klingar ju inte med vad jag vill vara och vad jag vill uträtta.

Helgen som varit bjöd på mycket insikter och tandagnisslan. Flashbacks; det kunde lika gärna varit november 2006. Och ja lite eufori men smärtsam sådan. Och en stilla insikt: Jag söker något omöjligt. Jag älskar en man och det är så komplicerat att jag ska skriva en bok om det. Han älskar inte mig men han har varit storstint nog att ge mig nya chanser att vara hans vän och det är jag glad för. Det är en omöjlig och våldsam kärlek. Typ jag vaknade i hans famn tidigt i lördags morse med denna enda känsla: Jag älskar honom och här ska jag vara och det är omöjligt. Sorg! Jag önskar att jag kunde sluta åtrå det gränslösa, våldsamma, filmiska. Det är ju det jag älskar med honom, därför jag kan älska honom fast han är en vidrig man när han super vilket han gör ofta. Alltså vidrig på riktigt; hatad av många. Men jag har ju upplevt de där relationerna, haft dem mer än många andra i min ålder för att det finns i mig, den längtan, och för att jag finns öppen för de som är likadana. Min och S stormiga relation. Och E min stora svarta tonårskärlek. Jag försöker just nu nöja mig med det stillsamma. Jag har en stillsam kärlek nu också, en fin vän som jag har en sexuell relation med och jag önskar att jag kunde settle down med det. Inte just honom eftersom han inte vill ha mig så, men med hans typ. Men vara monogam? Det går ju jävligt bra nu men i helgen gick det inte bra och i ett längre perspektiv skulle det inte gå bra. Min själ är rastlös typ och min kropp också.
Så tänker jag mycket på Elin Alvemarks text i Könskrig, det där med att gilla människor inte deras bekräftelse av en. Jag är nog rätt mycket så också. Folk säger till mig: Du ska vara med människor som bryr dig om dig. Hur kunde du vilja vara med honom när han inte ville vara med dig? Men det är ju irrelevant; jag kan inte sluta älska honom fast han känner jävligt svala känslor för mig. Fast han säkert föraktar mig. Det tär på självkänslan och självrespekten och sårar mig javisst, men jag kan inte sluta. Jag älskar ju  honom! Och så blir jag den destruktiva oälskade kvinnan som säljer sig.  Ok. Men jag kan inte göra annorlunda, se ner på mig om det får er att må bättre. Som en rationell vän till mig, hon har nog aldrig varit olyckligt kär och hon har alltid kärleksrelationer. Kul för henne liksom. Hon skulle aldrig nedlåta sig till att intressera sig för någon som inte intresserade sig för henne längre än en vecka. Jag tycker det är lite fegt och osmakligt och kärlekslöst.

Annars läser jag Gunnar Harding och pluggar Grammatik och väntar på jullov och sen Sociologi A i vår. Det är ok, allting. En av mina bästa vänner sa till mig att jag är som en tvserie, och man vill liksom bli uppdaterad för annars är det som att missa ett avsnitt. Det var ju rätt fint sagt. Min kropp kliar och värker, jag är trött, oinspirerad och rätt ensam och igår flyttade S från Barcelona till Mexiko men jag har ju alltid livsglädjen och viljan i mig.

Igår gick jag och Sofia ut utan killar. Jag träffade min kärlek från förra Barcelona-vistelsen för han jobbade kvar i samma bar men han bevärdigade mig inte ens en blick,buhu. Jag är MYCKET snyggare nu än i januari. Ok det var en bartender som jag flirtade med som var het och hade varit i Sverige och visste viktiga ord som slyna. "Hej slyna" sa han mest och log charmigt.
Iaf, sen gick vi till Fellini och dansade till "rock" med massa förmodade svenskar(de skriver till och med på svenska på affischerna för att många går dit) och det var roligt och fint. Sen såg jag en kille som jag tyckte var lik oprofil han jag har sex med regelbundet och då föreslog Sofia att jag skulle hångla med honom. Så tja,det gjorde jag. Han hette Chris och var från England och spelade i ett band som hade blivit signat och var tr¨åkig och dansade inte ens men iaf följde jag med honom till hans hostel och hade asbra sex. Alltså bland dte bästa ever, trots att hans tre kompisar kom hem efter ett tag och liksom blev åhörare. What can I say? Jag slutar aldrig vara skabbig och slampig. Fast det kändes lite dåligt när jag vaknade och hade armen om en lookalike till honom jag saknar lite istället för honom. Det är ändå rätt schysst att vara nästan monogam nu. Sen tog det jättelång tid att komma hem för jag var trött och tänkte inte på hur jag gick och vilken metro jag skulle ta och sen åt jag frukost och sen har jag sovit och legat i sängen och slöläst lite kurslitteratur och städat och duschat och tagit en promenad i tshirt och letat efter kiosken eller affären vi brukar handla i men eftersom jag har så dåligt lokalsinne hittade jag inte så det blev mackor med chokladkräm till lunch också för jag vågar inte laga ngt på gasspisen. Åhh jag vill inte åka hem på fredag men det kommer bli så bra med grejer när jag kommer hem. Jag har planer, löften till mig själv. 

Nu ska jag hitta killens band på Myspace.

Det är så fantastiskt nu för allt blir klarare. Igår drack vi lite öl och pratade våra relationer, och jag kan säga allt till henne och så är hon nog den enda som känner mig så väl att hon kan ge råd jag faktiskt på allvar lyssnar på. Att hon kan säga saker om mina reaktioner och hur jag hanterar saker och vad som är bra för mig och vad som är dåligt och som faktiskt oftast stämmer.Ibland har jag inte ens sett det själv. Det är kärlek.

Detta är sanningar: Jag har älskat en och samma man i ett år nu. Obesvarat. Det känns rätt bra att ha den förmågan och att de senaste veckorna kunnat utveckla det till att kunna erkänna det också. Om det kan S säga massa bra.Och då hatar hon honom ändå.

Ok det var kanske enda sanningen jag ville dela med mig av.Idag har jag varit och hälsat på Josefs skola.Jag är så stolt över honom för att han går där. Det är en klassresa och att uppfylla drömmar och våga fast hela tiden inte passa in och det är fint att få ha varit med hela vägen,från när han jobbade på fabrik och hängde med sina sexistiska polare, till nu.
Sen bjöd han på lunch och vi drack kaffe och pratade om mat och bantning och universitetet.
Sen gick jag runt själv i massa timmar och köpte saker. En ganska porrig klänning i konstigt tyg, två coola tshirts, läppstift och glitter och strumpbyxor och hårklämma.Jag provade skor och klämde på prylar i sounvenirbutiker och tog kort och var turst och konsumen och det var rätt fint. Sen var det kväll och S hade slutat jobba och vi åkte hem och åt mat.Nu dricker jag öloch vi ska gåut. Fin vardag här. Inte som förra gången och det går ju inte.Men jag kommer komma hem med ny styrka.

Jag är i Barcelona. Det är fantastiskt, nödvändigt. Men har hunnit vara hemskt också.Gråt, sorger och rädslor. Ensam mitt i natten på Placa Catalunya och allt öppet för mig. Men nu är det bra! Här är varmt. Man behöver inte jacka alltid. Och grönt och fina hus. Här är det kärlek och stora tankar och stora planer. IBarer med gubbar där vi dricker kaffe, blir sams och planerar framtiden.  Imorgon ska jag hälsa på Josef på hans konstskola.