MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

September! Idag vaknade jag efter att ha sovit typ tre timmar, pussade lite på en man och så utanför fönstret var det  klart och rent och gula löv, så vackert, och vi satt en stund och höll på med våra egna saker, skrattade, åt frukost, den relationen är så enkel och bra och nu har vi sex igen. Jag  gick hem till mitt fina kollektiv som hade stor underbar inflyttningsfest igår på min 20-årsdag och tentapluggade inte, men det var så rätt för jag ville bara surfa på känslan. Jävla underbara liv. Och nu synkar min mentala ålder med min officiella, jag är fan ingen jävla tonåring längre. Det märks på så sätt att den galna blöta pubrundan med min kurs i torsdags var jävligt trevlig men ett undantag, att jag hängde med mannen i fredags och gick hem sent när folk var på väg hem från krogen, och att jag var nyktrast av mina vänner igår och fick känna hur det var att ha kontroll när andra inte hade det. Jobbigt också för det var inte kul med allt. Maktlösheten att stå bredvid och titta på när en vän mår dåligt och inte beter sig som den vill och inte veta hur man ska hjälpa. Fast så här är det: Det här är en väntan på något större och bättre. Men en bra väntan.