We'll have the life we knew we would
Hej, den här bloggen är ju typ död. Det gör inget, jag skriver i min riktiga dagbok och på stora viktiga projekt. När jag hinner, det vill säga för sällan. Jag hatar fortfarande skolan och har fortfarande en känsla av att mitt liv är trevligt men inte mer. Fick ett brev av S förra veckan. "När ska vi bo utomlands tillsammans Mira?". Ja, när ska vi det? Jag önskar det var nu. Men i sommar kanske. Jag håller på att förgås av klaustrofobi och saknad, saknaden.
Jag har börjat läsa Anais Nins dagböcker. Det är så bra. Hon är inte alltigenom sympatisk men det gör ju inget. Jag älskar att hon är så motsägeslsefull, självkritisk och självgod på samma gång. Och analyserande. Jag vill ju också vara som June, inte tänka bara leva men det är ju inte för mig ändå. Jag älskar att hon skriver om Henry och June för allt hänger ihop så bra, med Erica Jongs Miller-biografi jag läste i somras. Det är en skön värld att kliva in i. Jag vill också ha ett sånt sammanhang. Fast det har jag ju typ. Jag och Sofia.
Så vackert ute fortfarande. Jag måste köpa vantar. Jag måste resa bort över en helg snart. Köpa en kamera. En dator. Snart kan jag det.
