MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Alltså ju längre tid det går att jag skriver här desto mer meningslöst känns det. Min tillvaro är mycket monoton och jag börjar tröttna lite på det. Jag jobbar och har träffat så mycket släkt att jag snart tycker det är nog.Ge mig en människa som jag inte är släkt med tack! Jag läser kopiösa mängder, tar naturromantiska promenader och har verkligen utvecklat ett folkförakt nu. Fast igår, det var söndag och jag var ledig och blev helt galen av bristen på intryck.Jag ville läsa en politisk tidskrift men det finns inte här. Jag köpte Elle och när jag läst ett hemmahosreportage om nån Karin Winther fick jag panik och var tvungen att ta en kvällspromenad. Himlen och landskapet var som en tavla, och så stort, så mycket rymd, och det regnade lite och regnbåge och sånt och jag blev lugn igen när jag påmint mig om vad jag tycker är viktigt, vad jag är. Så lätt att tro att man vill ha saker och ingå i sammanhang som man samtidigt hatar och föraktar. Och som föraktar en själv. Helt plötsligt kändes Strindberg och breven mellan Erica Jong och Henry Miller, naturen och mina vassa tankar som det enda jag behövde. Jag skriver mer och bättre än jag nånsin gjort och tänker mer också. Jag har läst Henry Miller och jag av Erica Jong och den var så bra, jag dog nästan. Särskilt när litteratur i min värld nu är deckardrottningar och människor som tycker Denise Rudberg är bra. Jag har bläddrat igenom Matilde och dog nästan. Hon skriver ju helt sanslöst dåligt! Som en högstadienovell! Jag satt och skämdes.Det känns som ett problem att mina kunder bara vill läsa deckare och "verkliga berättelser". Vet ni hur många gånger på en dag jag får frågan om jag har nåt som hänt på riktigt? Jag känner mig som Ernst Brunner men jag säger det i alla fall: Även om det säljs mer böcker än nånsin så är folk inte intresserade av litteratur. Av språk. Det är synd.

Jag ska börja styrketräna nån gång. Ett stillastående jobb i kombination med att jag just nu sover på en hård och smal bäddsoffa har gjort min kropp till ett värkande paket. Jag är trött jämt också fast jag lever hälsosammare än jag gjort på åratal.

Den här sommaren har varit så läkande. Jag minns knappt gymnasiet, helvetet efter studenten, utelivet, kaoset. En månad sen jag var full. Men nu räknar jag dagarna. Jag saknar stad, liv, rörelse, galenskap. Måste få supa och knulla lite snart.