MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Åh gud, MEMORY LANE. Jag är i min systers lägenhet och youtube:ar musikvideos och mindes via Leonard Cohen Nick Cave. Nick Cave är goth OCH gubbe, och jag är inte(längre) ett fan av vare sig goth eller gubbar. Men han är ju bra. Och när jag var 17 var det soundtracket till mitt förhållande. Japp, det var ett destruktivt och osunt förhållande. Men som med allt som nån gång betytt något för en så finns det alltid kvar. Och nu lyssnar jag på Nick Cave - As I sat sadly by her side, 15 feet of pure white snow, Hallelujah, God is in the house, The Weeping song, Henry Lee, The ship song - åh ni fattar inte hur det kryper i mig och hur vidöppen jag blir. Som Proust och madeleinekakan. Vårt förhållande varade december-mars och vi hängde mest i mitt åtta kvadratmeter iskalla elevehemsrum(elementet gick sönder typ när vi blev ihop och jag klagade massor av gånger och han också, och så en vecka efter vi gjort slut fungerade det igen. Som med allt annat då tog jag det för ett tecken). Vi gick till en bänk vid en skola i närheten om nätterna och rökte och frös under stjärnorna, i trettio minus och omfamnade våra sorger, pratade om våra sorger, när vi inte nådde varandra gjorde det så ont. Vi låg och kramades i min smala säng och grät och ja det var liksom något otäckt med hela vår relation(eh det var inte sådär bara och hela tiden alltså, men tyvärr var det långt mer än jag skulle acceptera idag). Han hade alltid med sig en bunt skivor varje gång han kom, musikfascist som han var. Bland Smashing Pumpkins och The Cure utmärkte sig också Nick Cave. Fatta att man inte mår direkt bättre av att lyssna på Nick Cave om man redan är deppig. Det verkade ju inte vi fatta. Men alla såna relationer man(well, jag i alla fall) har är ju vackra samtidigt och man ska alltid minnas det. Han och jag och Nick Cave. Sorgen och kärleken vi delade. Texterna som man är egocentrisk nog att tycka handlar om en själv. Och det gör de då. Det har ingen betydelse att jag känner noll för honom idag, att jag tycker han är en tönt och inte kan fatta vad jag såg i honom(förlåt C! men jag antar du tycker jag har en bättre inställning än det andra exet...). Då var jag någon annan och han också och det ska hjärtat alltid minnas. Om det så bara är när det får sin dos Nick Cave.