MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

SOMMARNATT! Min hals värker och mina tänder. Snälla låt mig inte bli sjuk. Jag har nyss kommit hem från Hanna dude. Hon är så bra bland annat för att hennes fönster finns en minut bort och det kan jag knacka på sena kvällar när jag ser att det lyser och behöver gråta hos nån som vet att jag ändå är coolast i världen. Vi hade finaste samtalen. Hanna kommer jag kanske sakna mest med gymnasiet! Och ändå finns hon ju kvar såklart. Men att bli hungriga klockan halv tio och då berätta vad vi åt till frukost, att hetsa lärarna tjugo i tolv för att vi vill på lunch, att gå i raketfart till Boland, att äta upp snabbast och aldrig orka vänta på några andra, att hon alltid får förvara mina cigg och min tändare för att jag aldrig har fickor och hetsa henne att få dem när hon är seg med att ta på sig ytterkläderna. Att vara gnälliga ungar tillsammans. Att störa sig på exakt samma saker och möta varandras blickar utan att behöva säga något. Vår bänk i klassrummet. Åh de är tre tjejer som gjorde min gymnasietid och allra mest var det Hanna.

Annars då? Jag är så ledsen över saker. Det rör familj och student så därför tänker jag inte berätta mer än så, men det är jobbigt att göra människor besvikna som man borde älska men så kan man inte göra på något annat sätt. Jag orkar inte gråta mer över min fuckade familj och den sorgen och jag är oftast inte särskilt ledsen över det så fan att man alltid kommer hamna i de situationerna, igen, och igen, och igen. Vem var idioten som kom på att man måste älska sina föräldrar och ha massa förpliktelser mot dem? Vem var idioten som utrustade mig med ett blödigt hjärta, med medkänsla och dåligt samvete? Fuck.

Har också fönstret fullt av växter för att jag är sommarvakt åt en och fått överta de andra. Mitt rum är genast typ trevligt men vi får väl se hur lång tid det tar innan de dör. Det är en benjaminfikus, en avokadoplanta, en granatäppelplanta, en amaryllis och nåt mer.