Framtid
Ah men det är ju klyschigt allt nu. Tankarna. Fast de är viktiga också. Jag har så mycket jag vill göra att jag blir helt sprängfärdig och jag växlar mellan lycka och framtidstro och förtvivlan. Liksom SNÄLLA, ge mig ett jobb. Så jag kan bli skuldfri. Så sommaren blir bra. Så jag kan leva fattigt sen och spara ihop till en laptop. Jag vill dra; till Barcelona mest. Jag behöver inte tryggheten det innebär att ha en bostad med sina saker. Inser det. Har fått erbjudande om jobb i Oslo. Kunde inte det kommit tidigare? Jag har en månads uppsägningstid och inga pengar att åka till Norge för. Jag sitter på min balkong och läser hela dagen. Det är också något jag vill göra, något som ska ta mig nånstans. Jag tänker att en höst i Uppsala med Litt vet inte blir så dumt. N/S vill flytta ihop med mig. Jag har hittat en lägenhet med fantastiska villkor åt oss. Fast kontraktet är på ett år. Kan jag vara kvar här ett helt år? Jag skulle kunna försöka; läsa Litt vet A och B, skriva och komma nånvart med det. Sen vill jag läsa reportagekurs i Stockholm. Eller så skiter jag i det och försöker gå lite kvällskurser i Photoshop och InDesign. Så jag kan dra till Berlin sen. Jag är ju så vansinnigt trött på Sverige. Stockholm lockar verkligen inte heller. Men allt handlar om pengar. Att jag måste lära mig ta en sak i taget. Att jag måste lära mig må bra utan henne. Att jag måste anstränga mig mer för att få jobb. Jag kan jobba så jävla mycket bara jag får ordning på min ekonomi och får råd med att förverkliga lite drömmar. Så anställ mig, jag blir din lilla löneslav.
Men jag behöver människor som tror mig. Jag behöver människor att jobba tillsammans med. Gemensamma projekt. En bra början om jag och N/S flyttar ihop. Bara en sån sak som att laga mat tillsammans med nån. Oh boy, jag saknar det så mycket.
Imorgon blir fixardagen. Nu läsa mer och sen för fan umgås med nån. Jag är redan sämst i världen på att vara arbetslös. Dagar med bara mig själv som sällskap, fy fan.
