I don`t like life when things get dull

Oj, internet. Hade nästan glömt alla liv jag lever här. Jag har inte saknat dem, precis som jag inte saknat Uppsala eller nån människa mer än S heller. Inte saknat alkohol eller städer. Det kommer, men än så länge har jag bara känt något som liknar lugn lägga sig. Det tar några dagar att vänja sig vid luften, då är man trött och dåsig och sover hela tiden. Sen infinner sig rytmen. Jag kan utan problem gå upp klockan sju och vara utvilad. Jag har fått ett skitbra jobb i en liten bokhandel på Ölands största camping. Än så länge är det ínte så många kunder så jag läser mest. Jag får betalt för att läsa. Ibland kommer det in utvilade lyckliga mammor och köper chick litt eller deckare eller amerikanska romantiska draman. Jag kan tipsa om alla genres; jag vet att den självklara kopplingen från Rosamunde Pilcher är Maeve Binchy och Nora Roberts. Jag konverserar om Georg Henrik von Wright med en beläst herre. Jag tipsar småflickor om Tvillingarna och försöker få deckarfantasen att upptäcka Marie Hermansson. Men oftast sitter jag tyst och läser av exakt när de vill ha hjälp, eller om de vill att jag ska hålla käften. Jag är kort sagt perfekt för jobbet.

Annars bor jag i min lilla stuga. Äter strikt veganskt, klappar korna, ser deckare med mormor om kvällarna, promenerar upp till mig och är mörkrädd. Lyssnar på vinden, den är aldrig så stark som i Västra Alvara. Kämpar mot allt jag skjuter undan på dagarna när jag ska sova. Det är okej. Jag kommer ägna mig åt uppbyggnad hela sommaren. Tjäna pengar. Det blir bra. Nu ska jag packa ihop det här här rummet som jag bott i fem månader och inte trivts en sekund i. Sen ska jag dricka öl och känna lite på det där livet jag lämnade hals över huvud för en vecka sen fast det känns som ett år.

Dessutom: Om man vill kritisera mig får man gärna göra det på annat sätt än att raljera över min ålder. Och mitt liv är inte tragiskt. Haha. Bara för att det finns svåra perioder och jävliga perioder betyder det inte att man i grunden är olycklig. Och den som tror sig känna mig genom att läsa här har ju inte fattat vad text är för något.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0