Just like his wife when she was beautiful
Jag har börjat på ett inlägg kanske tre gånger idag. Så mycket har hänt att det inte går att skriva om, det är övermäktigt och jag orkar inte, och är så invecklat att ni inte kommer förstå alla turer ändå. Men det finns inget annat som rör sig i mitt huvud än det så jag antar att jag får säga något i stil med detta: Jag har tvingats förhålla mig till den mest patetiska situation skapad av de mest patetiska människor. Igår under dagen via sms och sedan på krogen. Jag var arg och liksom överrumplad av hela grejen, kunde inte tro det var sant att man kan vara 18 och faktiskt bete sig sådär pinsamt och elakt. Inte ens under högstadiet hade jag personligen ansett det vara värdigt mig. Idag har jag varit ledsen av samma anledningar. För jag hatar fega människor, och nu var det en person jag faktiskt tyckt om lite som var sådär feg. Och jag börjar inse att han var det genom hela vår ytliga korta bekantskap, och vetskapen att det kunde blivit något mer om han inte varit feg. Hans förlust. Jag har i alla fall min stolthet kvar.
Plus att jag blev utsatt för detta: "Är det du som är Mira? X har berättat mycket om dig, nej nej bara bra saker höhö" av typ sex snubbar under kvällen, och betydligt fler kastade blickar som betydde samma sak. Aldrig har jag varit med om något så obehagligt. Aldrig känt mig så horig.
Idag huvudvärk och sovit nästa hela dagen. Tre dagars festande har tagit ut sin rätt och jag känner lite tomhet över det här med studenten. Imorgon ska jag till skolan och städa ur mitt skåp och kopiera upp fanzinet. Jag är så trött. Torsdag kväll kommer världens bästa hit. Det blir underbart.
