MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Okej, så här är det: Föräldrarna är tydligen försörjningsskylda juni ut och jag kan ansöka om juli månad. Detta innebär att jag absolut inte får något soc nu. Hela gymnasiet har min pappa betalat den andel som han är skyldig, resten av kakan har CSN och försäkringskassan stått för. Hade jag inte haft en pappa med numera bra ekonomi hade jag inte kunnat flytta hemifrån när jag var 17, eller så hade jag gjort det och varit hos Kronofogden nu. För detta är jag innerligt tacksam och vet att jag är priviligerad. Hade jag enbart haft min mamma hade jag varit i skiten. Dessutom har pappa lånat ut pengar till mig när jag verkligen behövt det. Dessa måste jag betala igen, såklart, men jag är så glad att jag fått låna dem. Nu får jag låna/får till julihyran sen har jag en tusenlapp att leva på i juli. Ingen Arvikafestival för mig alltså. Och jag blir så arg, och så förtvivlat ledsen. Soctanten var otrevlig och ba "Har dina föräldrar försörjt dig nu är de skyldiga att göra det juni ut". Men mina föräldrar har inte försörjt mig, det har CSN och Försäkringskassan gjort. Eller alltså, indirekt mamma genom försäkringskassan. Jag tänker på hur det skulle varit om jag inte haft pappa. Jag blir rädd när jag tänker på det. Då hade jag kunnat betala halva hyran med den där tusenlappen jag får av CSN. Inte resten, inte telefonräkningen, inte haft en krona att leva på för hela juli. Jag hade hamnat hos Kronofogden. De tar ingen hänsyn till att jag inte bott hemma på nästan tre år utan reglerna är anpassade till att jag fortfarande bor hemma, som man oftast gör sommaren efter studenten. Och nu måste jag ringa min pappa och förklara, och skämmas, för att han hjälpt mig så många gånger förr. Och jag skäms inför alla som har bara min mamma. Jag känner mig som en snorunge, men överallt hör jag om folk i min ålder som har det så otroligt mycket mer förspänt än jag. Om jag har lånat pengar av min pappa till några månadshyror när jag stått utan bidrag, så har många fått varenda hyra betalad. Fått. De har också feta sparkonton och möbler, jag har noll sparkapital. Har levt på 5000 i månaden i flera år. Jag undrar därför också: Varför känner inte fler sig som snorungar? Allt som händer här är att jag klarat mig undan Kronofogden och att jag nästa månad får det jag har rätt till, men jag skäms för det. Hade så mycket hellre fått hjälp av soc än av pappa.

Åker till Öland nu(för lånade pengar av min syster) och går på anställningsintervju. Håll era tummar att jag snabbt kan betala tillbaka de pengarna.