Step it up

Hej hej, jag borde ju skriva mer nu när jag har så många nya okända besökare men jag är mest jävligt bitter och deppig jämt, det vill ni inte läsa om. Eller det vill ni kanske men jag vill inte framstå som bitter och deppig. Bara det att jag träffar inte en jävel om dagarna, för att de vänner jag hade visst flyttade, eller jobbar, eller har massa vänner som de känt i många år att åka och bada med eller gå ut på klubbar som kostar i inträde, och jag är fattig och läser böcker och min telefon fungerar inte ens för att jag tappat laddaren för några veckor sen på fyllan och jag har en jävla siemens. Har tre Nokialaddare hemma men två Siemenstelefoner. Vet nån vad det kostar med en ny laddare? För jag måste nog erkänna mig besegrad snart och låna pengar av nån för att köpa en ny. Det går inte att vara arbetssökande och inte ha en fungerande telefon.

Förresten började jag och S dra i trådar igår för att jag ska kunna dra till Barcelona och jobba. Det vore den bästa lösningen på allt men idag inser jag att det nog inte är genomförbart ändå. Det dödar mig lite, jag skulle göra vad som helst för att få bo i Barcelona ett tag, i samma stad som henne, jobba som fan och minska mina skulder och snälla vila lite från Sverige ett tag. Men nej blir nog inte så. Eller så klaffar allt och då har jag dragit nästa vecka.

Idag skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Jag blev helt peppad! Hade jag tur? Men han jag fick träffa(ej min handläggare) var supertrevlig, och halvvägs in i alla rutiner när han redan bokat mig på ett nyinfomöte imorgon och gett mig en handläggare kom han på att jag ju var ungdom. "Du kändes äldre att prata med". Fast ehh han hade mitt personnummer framför sig hela tiden? I alla fall har jag lite jobb jag ska söka nu. Imorgon ska jag tillexempel på infomöte i Stockholm på Skop om att bli telefonintervjuare. (Ja, om nån vill låna ut pengar till mig att åka dit för). Det är nog bättre än telefonförsäljare i alla fall. Han jag pratade med i telefon lät som en rik bög. Jobbet ligger nära Stureplan. En gång var jag på en fest vid Östermalmstorg. Jag spydde ner de rika idioternas trappuppgång och det är jag glad för. Miriam snodde smycken som vi hoppades var dyra. Det är snart tre år sen.

 Jag ska bli bjuden på folköl vid ån snart. Bäst!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0