STEPPAR UPP!
Idag har jag varit i Stockholm om ett jobb, suttit i en park och läst och blivit utstirrad(på riktigt!), placerat mig bland de afrikanska knarkdealarna på plattan(haha alltså jag var så inne i min bok och ville sitta lite avsides, sen började alla runt mig deala knark och några svennar en bit bort tittade lite konstigt på mig som satt bland dem, och knarkdealarna också. Jag undrar lite varför de inte ville sälja nåt till mig? Suga kuk för hasch är väl inget. *skoja*), blivit bjuden på falafel, tittat i secondhandaffär och promenerat och varit fast i Upplands Väsby en timme. Allt väldigt trevligt. Till och med Sturegatan-vistelsen, för jag läste Fingersmith av Sarah Waters och hade min jättesnygga klänning och eh ni fattar ingenting nu men allt hängde ihop så bra på ett sätt jag inte vill förklara.
Det skönaste just nu är att jag bryr mig väldigt lite om energirkrävande och dumma saker. En annan att jag är så bra på att må bra. Det blev jag för snart två år sen och är det jag gillat bäst hos mig själv sen dess. Har tänkt en del på det, när livet inte är bra och man inte gillar det och vet exakt vad man behöver men inte får det. Att man får sörja det ett tag. Eller sörja förresten, det får man göra hela tiden. Att man får deppa ett tag men inte för länge för det är BARA destruktivt då. Sen får man försöka förändra det som är dåligt. Och acceptera det man inte har makt över. Eller fan, inte acceptera det men kunna vila i det, och i just det faktum att man inte har makt över det. Man får tycka synd om sig själv och gråta för att det inte blir bra, men inte så att det går ut över det man gör för att det ska bli bättre. Det har inte med destruktivitet att göra, eller huruvida man agerar eller inte. Och vad skönt det är att kunna göra det helt på egen hand, att ha verktygen. Det lärde jag mig av att må dåligt i åtta år. Sen vill jag även tacka Zoloft som gjorde det möjligt. Så ja nu vill jag berätta alla anledningar jag har att må dåligt så ni ska tycka att jag är skitbra men nä, haha. Patetisk är jag inte.
Så, efter omständigheterna och förutsättningarna jag har vill jag en sak nu, och den kanske går och det kommer bli liksom läkande och bra och konstruktivt. Inte spännande alls men fan det kommer. Idag när jag gick förbi Stureplan tänkte jag på de italienska fashionbögarna i Barcelona. Om ett sånt liv jag lever för, alla vakna stunder på något sätt, känns det ofta som. Det som länkar samman allt jag gör i mitt liv. Sen pratade jag och E om kvinnohatande bögar och faghag-prylen. Och jag tänkte ännu mer på rus och vad jag tycker är viktigt. Så blir sommaren inte, men det kommer igen. I know it.
Det skönaste just nu är att jag bryr mig väldigt lite om energirkrävande och dumma saker. En annan att jag är så bra på att må bra. Det blev jag för snart två år sen och är det jag gillat bäst hos mig själv sen dess. Har tänkt en del på det, när livet inte är bra och man inte gillar det och vet exakt vad man behöver men inte får det. Att man får sörja det ett tag. Eller sörja förresten, det får man göra hela tiden. Att man får deppa ett tag men inte för länge för det är BARA destruktivt då. Sen får man försöka förändra det som är dåligt. Och acceptera det man inte har makt över. Eller fan, inte acceptera det men kunna vila i det, och i just det faktum att man inte har makt över det. Man får tycka synd om sig själv och gråta för att det inte blir bra, men inte så att det går ut över det man gör för att det ska bli bättre. Det har inte med destruktivitet att göra, eller huruvida man agerar eller inte. Och vad skönt det är att kunna göra det helt på egen hand, att ha verktygen. Det lärde jag mig av att må dåligt i åtta år. Sen vill jag även tacka Zoloft som gjorde det möjligt. Så ja nu vill jag berätta alla anledningar jag har att må dåligt så ni ska tycka att jag är skitbra men nä, haha. Patetisk är jag inte.
Så, efter omständigheterna och förutsättningarna jag har vill jag en sak nu, och den kanske går och det kommer bli liksom läkande och bra och konstruktivt. Inte spännande alls men fan det kommer. Idag när jag gick förbi Stureplan tänkte jag på de italienska fashionbögarna i Barcelona. Om ett sånt liv jag lever för, alla vakna stunder på något sätt, känns det ofta som. Det som länkar samman allt jag gör i mitt liv. Sen pratade jag och E om kvinnohatande bögar och faghag-prylen. Och jag tänkte ännu mer på rus och vad jag tycker är viktigt. Så blir sommaren inte, men det kommer igen. I know it.
Kommentarer
Trackback
