MACHT KAPUTT, WAS EUCH KAPUTT MACHT

Söndagen: Ligga på filt i min park, äta vindruvor, röka cigaretter och läsa Creme Fraiche. Jag älskar älskar den boken. Fan att hon blev tråkig sen. Tur att Birgitta Stenberg finns, hon verkar fortfarande leva som hon lärde.

Det här är så vackert och precist skrivet av Suzanne Brögger och så vill jag också bli uppfattad:

"Han var neurotisk i förhållande till konsumtion, auktoriteter, parförhållanden, pengar och släkt. Han var med andra ord neurotisk i förhållande till den brutalitet, med vilken samhäller vidmakthåller sig självt och förtrycker människorna. I förhållande till arkitekturen, i förhållande till byråkratin, han var neurotisk därför att man hade prioriterat bilarna framför fotgängarna, och för att man hade låtit maskiner bestämma över människorna som skulle sköta maskinerna, han var neurotisk på grund av de lagar som bestämmer våra vanor, på grund av de fängelsestraff, vi utmäter, han var neurotisk på grund av det hemlighållandesystem som vi tyr oss till för att förhindra att information och vetande kommer till allmän nytta, han var neurotisk därför att snutarna sa "du" till alla mörkhyade, han var neurotisk i förhållande till den underdånighet som visas av den som väntar på drickspengar, och den vulgära ironi som kommer i dagen, om det ändå inte blir några drickspengar, och på grund av bombanfallen över Haiphong och på grund av Rolls Roycer för 40 miljoner.
Eftersom det enligt min mening gäller att ha sina neuroser där kampen står ute i samhället, kunde Guy inte vara bättre disponerad. Guys vanvett älskade och respekterade jag, för det var all ära värt."