Blabla
Jag är trött. Fonetik är svårt. Jag tror att jag kommer gilla Lingvistik och lära mig massa nya grejer och få en kompetens jag inte kunnat skaffa på egen hand, och så kommer jag vilja läsa Sociologi i vår. (OBS ångrar ej valet men jag tror inte jag vill ägna mitt liv åt det. En termin blir däremot finemang).
Min tjocka kursbok på engelska har roliga serier. Jag ska börja göra fanzine så fort jag flyttat in i nya lägenheten som jag förresten inte tänker bo i länge för det är verkligen inte mycket som är bra med det där och jag orkar inte förklara men så är det.
Jag håller på att repa mod för att "bjuda ut" en snubbe(hehe).
Förresten har läst Vi som aldrig sa Hora nu. Vilken fantastiskt dålig bok! Haha! Hur kan någon kalla den generationsroman? Den fick ju bra recensioner också. Helt plötsligt var litterär kvalitet helt oväsentligt, även för DN? Konstigt. Jag gillade Wilma iaf av massa anledningar, identifierade mig massor. Ska skriva om det. Men inte här.
Jo alltså, ett lugn. Det vill jag ha nu. Hålla fast mina vänner. Kontakta dem jag inte hörts med på länge. Vårda relationer. Hitta någon att ligga sked och pussas med. Producera saker. Konsumera kultur. Resa lite och träffa de jag tycker om som inte är här. Vad jag inte vill: Supa mig fördärvad särskilt ofta. Ha casual sex. Utsätta mig för situationer som stjäl energi. Hänga en massa på på internet. Äta dåligt.
Sen kommer det en dag när jag bara har totalångest av den här stan och det här landet och allt som är välordnat och tryggt. Då åker jag, och så blir jag genial och sånt och struntar i studier och karriär och allt som jag gör nu. Men den tiden är nån stans längre fram. Det känns härligt.
Min tjocka kursbok på engelska har roliga serier. Jag ska börja göra fanzine så fort jag flyttat in i nya lägenheten som jag förresten inte tänker bo i länge för det är verkligen inte mycket som är bra med det där och jag orkar inte förklara men så är det.
Jag håller på att repa mod för att "bjuda ut" en snubbe(hehe).
Förresten har läst Vi som aldrig sa Hora nu. Vilken fantastiskt dålig bok! Haha! Hur kan någon kalla den generationsroman? Den fick ju bra recensioner också. Helt plötsligt var litterär kvalitet helt oväsentligt, även för DN? Konstigt. Jag gillade Wilma iaf av massa anledningar, identifierade mig massor. Ska skriva om det. Men inte här.
Jo alltså, ett lugn. Det vill jag ha nu. Hålla fast mina vänner. Kontakta dem jag inte hörts med på länge. Vårda relationer. Hitta någon att ligga sked och pussas med. Producera saker. Konsumera kultur. Resa lite och träffa de jag tycker om som inte är här. Vad jag inte vill: Supa mig fördärvad särskilt ofta. Ha casual sex. Utsätta mig för situationer som stjäl energi. Hänga en massa på på internet. Äta dåligt.
Sen kommer det en dag när jag bara har totalångest av den här stan och det här landet och allt som är välordnat och tryggt. Då åker jag, och så blir jag genial och sånt och struntar i studier och karriär och allt som jag gör nu. Men den tiden är nån stans längre fram. Det känns härligt.
Kommentarer
Trackback
