When I was new you wanted me
Jag har inte längre internet hemma, därav inga uppdateringar. Är hemma hos Katja och Andreas och lånar internet och försöker stävja min ångest som dök upp igår och inte vill ge med sig. Tänk att jag mådde så här varje dag i flera månader en gång i tiden. Fy fan.
Igår var det kulturnatt. Jag var hemma och pluggade hela dagen. Sen gick jag inte på Musikens Hus som det var tänkt utan drack lite öl och var på Orange och allt var bara inte roligt och jag hade ångest och träffade en person jag inte ville träffa vilket förstärkte ångesten och jag var hemma igen halv ett. Vaknade halv sju och kunde omöjligt somna om. Har gråtit ooch skakat och läst. Idag ska jag på stan och handla massor, sen plugga och vara nyttig för så gör man när man hanterar ångest på ett vuxet sätt. Jag fyller snart 20 och tänker alldeles för mycket på de 20 åren. Måste sluta minnas så mycket. Alla förluster.
Dejten gick så jävla bra och jag lyckades inte alls vara en fin flicka och blev typ blixtförälskad men nu känns allt bara dåligt och jag förväntar mig det värsta och så blir det här ännu en besvikelse att addera till hora-kontot. Visages Mind of a toy - story of my life. Nej icke namngivna kompis; jag kan inte känna sympati för att ditt ragg dissar dig när du har typ två flickvänner till och säger rakt ut att "Det här har aldrig hänt mig, jag blir aldrig dissad, jag är alltid den som har övertaget". MEN DÅ ÄR DET KANSKE NYTTIGT ATT VETA HUR DET KÄNNS. Dessutom var hon måttligt intresserad av berättelsen om min dejt för att hon var upptagen av att vara arg för att nån jävla brud inte ville träffa henne PRECIS NÄR HON VILLE. Tilläggas till historien ska att jag såg dem hänga senare under kvällen så det verkade ju inte så allvarligt. Man får inte säga så heller; att människor som alltid varit populära och fått dem de velat ha borde få känna hur det känns. Då är man missunnsam. Men jag vill bara att de ska förstå mig. Ja det gjorde mig arg och bitter i alla fall.
Skolan känns i alla fall bra nu. Boendet också även om det är värsta härvan och vi typ blivit lurade. Men jag gillar de jag bor med, lägenheten är fin och alltså LÄGET. Det tar fem minuter att promenera till Stora Torget. På balkongen har jag utsikt över Musikens Hus tjugo meter bort. Liv och rörelse och handla cigg på Sivia Matcenter tvärs över gatan. Åh.
Jag mår alltså väldigt bra också. Därav ångesten, skulle jag till och med kunna säga. Jävla skit jag är störd i huvudet.
Igår var det kulturnatt. Jag var hemma och pluggade hela dagen. Sen gick jag inte på Musikens Hus som det var tänkt utan drack lite öl och var på Orange och allt var bara inte roligt och jag hade ångest och träffade en person jag inte ville träffa vilket förstärkte ångesten och jag var hemma igen halv ett. Vaknade halv sju och kunde omöjligt somna om. Har gråtit ooch skakat och läst. Idag ska jag på stan och handla massor, sen plugga och vara nyttig för så gör man när man hanterar ångest på ett vuxet sätt. Jag fyller snart 20 och tänker alldeles för mycket på de 20 åren. Måste sluta minnas så mycket. Alla förluster.
Dejten gick så jävla bra och jag lyckades inte alls vara en fin flicka och blev typ blixtförälskad men nu känns allt bara dåligt och jag förväntar mig det värsta och så blir det här ännu en besvikelse att addera till hora-kontot. Visages Mind of a toy - story of my life. Nej icke namngivna kompis; jag kan inte känna sympati för att ditt ragg dissar dig när du har typ två flickvänner till och säger rakt ut att "Det här har aldrig hänt mig, jag blir aldrig dissad, jag är alltid den som har övertaget". MEN DÅ ÄR DET KANSKE NYTTIGT ATT VETA HUR DET KÄNNS. Dessutom var hon måttligt intresserad av berättelsen om min dejt för att hon var upptagen av att vara arg för att nån jävla brud inte ville träffa henne PRECIS NÄR HON VILLE. Tilläggas till historien ska att jag såg dem hänga senare under kvällen så det verkade ju inte så allvarligt. Man får inte säga så heller; att människor som alltid varit populära och fått dem de velat ha borde få känna hur det känns. Då är man missunnsam. Men jag vill bara att de ska förstå mig. Ja det gjorde mig arg och bitter i alla fall.
Skolan känns i alla fall bra nu. Boendet också även om det är värsta härvan och vi typ blivit lurade. Men jag gillar de jag bor med, lägenheten är fin och alltså LÄGET. Det tar fem minuter att promenera till Stora Torget. På balkongen har jag utsikt över Musikens Hus tjugo meter bort. Liv och rörelse och handla cigg på Sivia Matcenter tvärs över gatan. Åh.
Jag mår alltså väldigt bra också. Därav ångesten, skulle jag till och med kunna säga. Jävla skit jag är störd i huvudet.
Kommentarer
Trackback
